Kungar i knipa ska inte leva på hoppet
2011-05-31 | By Matti Palm |
I The King's Speech kunde George VI snacka sig till respekt
När vi ger råd till kungar i knipa brukar det utspela sig ungefär så här:
Greenhill: Vad är det värsta som den här skandalen kan leda till?
Kungen: Det värsta som kan hända är att jag förlorar hela kungadömet och att min dotter inte får bli drottning. Hjälp!
Greenhill: Vad är det bästa som kan hända?
Kungen: Det är att mitt folk glömmer bort alltihop och struntar i att deras kung är misstänks för sexklubbsbesök och samröre med brottslingar. Det vore jätteskönt. Jag hoppas det händer.
Kungens viktigaste mål är alltså att monarkin inte ska avskaffas. Problemet är att det andra alternativet inte är troligt, att alla bara glömmer bort historien. Vi måste alltså hitta ett mittemellanalternativ. Kanske något som inte är så bekvämt. Kanske lite pinsamt. Men där vi tillsammans fortfarande har styrfart i händelseutvecklingen och får vara med och påverka mediebilden.
Greenhill: Vad sägs om att kanske erkänna lite? Kanske du ändå var på någon nattklubb där något kan ha hänt?
Kungen: Men då blir ju Silvia jättesur! Och folk kommer att tycka att jag har en otidsenlig kvinnosyn!
Greenhill: Men om du blir påkommen med att ljuga kan du bli av med hela kungadömet.
Kungen: OK, jag förstår. Jag får väl sova i gästrummet hela sommaren då. Bara jag får behålla kungadömet.
Vi ser här att kungen måste överge hoppet – om att det jobbiga ska försvinna av sig själv – för att kunna gå vidare och agera i situationen. Förmodligen vill han från början inte tro att det kan gå så illa som att hela monarkin får sig en törn. Typiskt för den här typen av kommunikationskriser är att alla har en tendens att undervärdera dem till en början; tänk tsunaminkatastrofen, BP och diverse ministrars svarta arbetskraft och obetalda TV-avgifter. Kungar i knipa ska alltså inte leva på hoppet.
Om bara vi hade fått ha samtalet ovan med kungen så snart de första snaskiga uppgifterna om boken Den Motvillige Monarken kom ut så kanske vi förmått kungen att förstå hur allvarligt det här är. (Gärna sitta i några fina läderfåtöljer framför en brasa i slottet med en god konjak.) Fast när jag tänker efter lite mer så är det inte så troligt att kungen köpt våra råd, tagit några månader i gästrummet och lite klagomål från sina undersåtar. Så nästa steg i det här skolexemplet i misslyckad kriskommunikation lär väl bli att någon hittar något litet i kungens försvarstal som inte är sant. Då händer värre saker än att Silvia blir sur.
Åter till det grekiska dramat. För att vår hjälte ska få nåd hos gudarna efter sin hybris är han tvungen att förstå vad han gjort för fel, känna vördnad, fruktan och medlidande inför gudarna och på så sätt rena sin själ, katharsis.
