Det senaste dygnet har vi kunnat följa en redig tomatkastning i matbloggosfären. Allt började med att Muttis grossist i hårda ordalag hyvlade av en matbloggare som kritiserat Muttis ketchup. Detta skedde i grossistens egen blogg, som inte helt uppenbart – men inte heller helt dolt – är kopplad till företaget. Pang var kriget igång. Den förorättade matbloggaren spred blixtsnabbt ordet via sin blogg, via Twitter och via Facebook, och fick på kort tid med sig mängder av människor som svor att sluta köpa Muttis produkter. Knappt ett dygn senare gjorde grossisten en pudel, bad om ursäkt och lovade bot och bättring.Varför blev då bloggosfären så uppretad? Jo, för att:

1. Kritiken ansågs komma från ett företag, inte från en privatperson.
2. I matbloggosfären håller man normalt sett en vänlig ton
3. Matbloggare i allmänhet gillar Mutti – och blev därför besvikna när en representant för varumärket betedde sig illa

Slutsats:
Sociala medier är kommunikationskanaler som kan nyttjas både privat och professionellt. Samtidigt kan de flesta av oss kartläggas genom en snabb googling. Därför ska man utgå från att om man bloggar eller twittrar i sitt eget namn, så gör man det per definition även som representant för sitt företag. Alltid, och utan undantag.

Därmed går det inte att ocensurerat spy galla i sociala medier, inte om man är mån om sitt levebröd, i alla fall. Det går inte ens om man tycker att man är lite av en underdog som slåss mot större och starkare konkurrenter – för det perspektivet har sällan omvärlden. Det man däremot kan göra, är att be om ursäkt när man felat. Nu när Muttis grossist har gjort detta, håller vi tummarna för att matbloggarna också är beredda att förlåta.