Medieträningens mantra in absurdum

Erkänn problemet och gör något åt det! Särskilt om Uppdrag granskning knackar på din dörr en mörk kväll. Ungefär så brukar vi och andra svara på frågan om vad man gör i mediekriser. Slingrerier, bortförklaringar, ifrånskyllningar och tystnad är bannlyst.

Därför måste jag erkänna att den vanliga tolkningen, att mediekriser uppstår på grund av mörkläggningar och fega undanflykter, fått sig en törn när nu flera källor verkar peka på att det faktiskt kanske inte var så att det förekom tortyr i det där lägret i Kongo för snart fem år sedan. Kanske inte, alltså. Vi vet naturligtvis inte vad som verkligen hände.

Man kan tänka sig hur diskussionerna gått på högkvarteret:

”Uppdrag granskning säger att vi blundat för tortyr.”

”Oj! Vad ska vi göra, hjälp!”

”Vi erkänner, gör avbön, och omorganiserar!”

Första indikationen på att åtminstone inte hela sanningen kom fram i SVT:s Uppdrag granskning kom när franska militären gjorde en egen utredning av händelserna och hävdade att det inte förekommit tortyr. Här är en artikel om detta i SVD.

Och när ett antal hemliga militärer igår kväll i TV4 hävdade att försvaret erkände tortyr som inte fanns och idag skriver samma sak på SVD:s Brännpunkt så undrar jag om det hela inte beror på medieträning som gått över styr. Det blir liksom enklare att erkänna än att säga emot Uppdrag granskning.

(Det får bli en ny sida i Power Point-presentationen om medieträning: Erkänn inte allvarliga brott i onödan om du inte begått dem.)