Åter till tecknen på Twitters undergång:

- Mikrobloggar är en hype som företag hoppar på med undermålig utvärdering och med, i bästa fall, grumliga mål. Så kan man sammanfatta Fredrik Stenbecks blogginlägg igår “Twitter + Hype = Sant”.

- SvD-artikeln i förra veckan slår fast att “Politiker nobbar Twitterkontakter”, sedan 69 av 77 riksdagsledamöter låtit bli att svara reportern på Twitter. Logiken verkar vara att politiker bara hoppar på trenden utan att det är på riktigt.

- I en artikel i Computer Sweden om att Twitter tappat trafik i USA förutspår doktoranden Jeanette Fors att sociala medier kommer att minska i betydelse.

Precis som det är lätt att kritisera alltför hyllade företeelser är det naturligtvis lätt att i efterhand kritisera den sortens spådomskonst som Gartner eller vem som helst som dömer ut fenomen baserat på att “det är en hype” ägnar sig åt. Det är bara att gå tillbaka i tiden en smula för att få rätt i efterhand. Se exempelvis Gartners kurva för 2005 där det är tydligt att vissa förutsägelser slår in, vissa inte. Att handskriven text, som tolkas av datorer, skulle bli mainstream, till exempel, är ju fel. Inte heller har RSS-formatet dött sotdöden. (Självklart kan troende hype-ryttare komma med motargument, eftersom de alltid kan hävda att hypen i själva verket redan befinner sig på nästa topp.)

Så låt oss inte döma ut saker för att de är hypade och låt oss inte heller håna de som försöker förutspå framtiden. Betydligt mer givande är det att backa två steg och försöka se bortom buzz-orden. Vari består den verkliga utvecklingen?

När det gäller mikrobloggar, realtidswebben eller vilket ord man nu väljer för dagen så vill jag påstå att företag och organisationer som tar för sig har mycket att vinna och förmodligen till och med får ett försprång gentemot andra som tror sig styra information genom att inte vara tillgängliga, inte svara och inte delta i diskussionen. Vi vet av egen erfarenhet att det går att skapa affärsnytta med hjälp av sociala medier. Dessutom formar sociala medier företag så att de blir mer lyssnande och snabbfotade och på sikt även öppnare.

Jag har svårt att se en unplugged-hype runt hörnet där företagen tävlar i att göra avbön:

“Vi upptäckte att vi inte hade några intressanta saker att tala om, ingen brydde sig liksom. Så därför har vi gått tillbaka till att enbart köpa TV-tid och pumpa ut vårt budskap utan att någon kan säga emot.”

—

Relaterad läsning är den här underhållande Tweeten där TV4 förgäves försöker få tag någon att intervjua på SJ om trafikproblemen för tågen mellan Stockholm och Uppsala. Även Facebook används i jakten. Någon som tror att det är en bra idé om SJ inte svarar?

Sen finns det säkert en hel del intressant att säga om innehållet i artikeln också. Men utan att läsa den konstaterar jag att det inte är bra blogg-PR att erbjuda bröstförstoringar mot fördelaktiga blogginlägg.

De traditionella mediebevaknignstjänsterna, som Agent25, Find Agent och Meltwater, har inte mycket att komma med när det gäller bloggbevakning. De bevakar för få bloggar och eftersom de inte utnyttjar bloggars ping måste de spindla bloggar såsom Google spindlar webbidor och det gör att det tar för lång tid innan nya blogginlägg upptäcks.

Allt det här kan man göra

Lägg upp en RSS-bevakning på ett företag eller ett varumärke:

• Sök efter det du letar efter. Tänk på att du kan använda begränsningar i exempelvis språk för att sortera fram exempelvis enbart svenska sökresultat.
• Ändra sorteringen från ”TwinglyRank” till ”Date”
• Klicka på ”Subscribe to RSS” och spara i din favorit-RSS-läsare.

Lägg upp E-postbevakning på ett företag eller ett varumärke:

• Se till att du är registrerad som användare och inloggad. Tänk på att du kan använda begränsningar i exempelvis språk för att sortera fram exempelvis enbart svenska sökresultat.
• Sök efter det du letar efter.
• Klicka på ”Create E-mail Alert”.

Bevaka vilka bloggar som länkar till en viss sida:

• Sök med link: för att hitta en eller flera webbsidor. Exempelvis: ”Link: www.volvo.se”. Välj sedan att sortera sökningen på datum i stället för TwinglyRank. Man kan naturligtvis också kombinera en vanlig sökning med en länk till en viss webbsida såsom: ”V70 Link: www.volvo.se”
• Skapa en RSS-bevakning eller en E-mail-alert som ovan.

Eftersom all bevakning baseras på en Twingly-sökning kan man kombinera sökord och sökparametrar på en hel del andra sätt än det jag beskrivit för att exempelvis bevaka när vissa bloggar skriver speciella sökord eller länkar till en specifik blogg.

Om man vill vara avancerad kan man till och med göra en mashup av blogg-omvärldsbevakning genom att använda widgets. Ett exempel:

Twingly Blog Search
“coca cola” sort:published
Search results for “”coca cola””

Magnus Höij på IDG skriver om lanseringen. Anton på Twingly skriver i sin egen blogg Fyra Nyanser. Vår PR-kollega GCI skriver om omvärldsbevakning med Twingly. Bloggtidningen. Och naturligtvis Twingly själva. Först ut med nyheten var Mikael Pawlo på Mr Green.

Vad meddelarskydd är beskrivs kort och koncist på åklagarmyndighetens webbplats:

”Meddelarskydd

Detsamma som anonymitetsskydd, dvs. ett skydd enligt Tryckfrihetsförordningen för personer som lämnar uppgifter för publicering i tidningar och författare till tryckta skrifter. Varken enskilda personer eller (i regel) myndigheter får forska efter personens namn. Det är straffbart att lämna ut namnet, om personen vill eller kan antas vilja vara anonym.”

För journalister är meddelarskyddet heligt. Inte för bloggare. En journalist som avslöjar en källa får med stor sannolikhet sparken. Det finns flera exempel på hur bloggare inte använder sig av meddelarskydd. Som när Isobel Hadley-Kamptz avslöjade att en PR-konsult tipsat henne om en film på Youtube som sammanfattade Mona Sahlins snedsteg. Isobel Hadley-Kamptz uppfattade det hela som ett fult motspinn och valde att skriva om tipset i sin blogg. Nu avslöjade inte Isobel Hadley-Kamptz vem PR-konsulten var. Men hennes avslöjande ledde snabbt till att andra bloggare hakade på och snart var konsultens namn ute också.

Det är lite ironiskt att Isobel Hadley-Kamptz är journalist på Expressen också. Expressen hade knappast låtit publicera något som riskerar att uppfattas som att man hänger ut någon på det sättet. PM Nilsson hade i bästa fall bara tagit Isobel Hadley-Kamptz i örat om hon föreslog att man skulle hänga ut en tipsare. Inte bara är det ett brott mot Tryckfrihetsförordningen; för en tidning är det också avgörande att eventuella tipsare inte blir avskräckta. Det ligger liksom i tidningens affärsidé att folk vågar höra av sig, även sliskiga PR-konsulter med blanka kostymer, back-slick och ett överlägset fångrin ska känna sig säkra.

Ett annat exempel på en liknande händelse är när bloggarna Syrran och Matälskaren skriver om en PR-konsult på Hill & Knowlton som mailat dem i samband med att bananföretaget Chiquita avskedat två arbetare som påpekat missförhållanden.

Gör de här bloggarna fel? Gör de något olagligt? Omfattas även PR-konsulter av tidningarnas meddelarskydd? Svaren på de frågorna är njä, nej och ja.

Bloggarna kan göra som de vill. De har varken en moralisk eller juridisk skyldighet att iaktta meddelarskyddet. De skriver ju för sin egen skull. Däremot kanske de avskräcker andra från att tipsa dem om något intressant om de gör på det här sättet. Där en tidning tänker ”anonymitetsskydd” tänker en bloggare ”öppenhet” och publicerar ett mail som vilken kommentar som helst. Och den här öppenheten som bloggare står för är ju också en av de mest positiva sakerna med bloggar. Men kanske borde de bloggare som uppmuntrar till tips påpeka om de iaktar meddelarskydd eller inte.

Däremot omfattas inte bloggare av samma regler som tidningar ännu; även om JK har föreslagit en samordning av reglerna för tryckta medier och andra.

—

Det finns också ett gränsdragningsproblem när det gäller meddelarskyddet och bloggar. Både Magnus Ljungkvist och Jonas Morian har stoppat anonyma kommentarer (läs varför här och här) i sina bloggar. Samtidigt publicerar Magnus Ljungkvist grävande reportage i sin blogg och Jonas Morian har intervjuat politiska profiler i TV för publicering på Youtube. Innebär det att de arbetar som journalister och iakttar meddelarskyddet eller innebär de att de iakttar bloggvärldens öppenhetsprincip? En annan blogg som hamnar i gränslandet är Niklas Svenssons Politikerbloggen Politikerbloggen, däremot, anger på sin webbplats att meddelarskyddet gäller.

—

Sammanfattningsvis kan man säga att skillnaden i hur tryckta medier och bloggar behandlar meddelarskyddet är ett exempel på varför många företag är rädda för att kommunicera med bloggare. Inte för att deras största önskan är att skicka en massa spam till bloggare i skydd av meddelarskyddet, utan för att de helt enkelt inte känner igen sig i hur bloggare tänker.

Men två bra saker krockar- meddelarskyddet och öppenheten.

På samma sätt finns det idag en missriktad oro över vad som skrivs på bloggar och andra sociala medier. Vi på Greenhill anser i alla fall att det är ganska meningslöst att ha som enda strategi att ligga på lur och bevaka bloggvärlden i väntan på att någon ska skriva något elakt. För att då göra… ja vadå? Nej, om man vill ha bra relationer i bloggvärlden är det bra att skaffa dem innan ett problem uppstår. Då har man möjligheten att få komma till tals med sin version.

Däremot kan man naturligtvis arbeta professionellt med bloggar som kommunikatör. Vi analyserar bloggar med hjälp av Twingly, ofta för att hitta vilka bloggar som är intressanta och viktiga inom ett visst område, men ibland för att mäta nyckelord eller varumärken. Vi hjälper också kunder att kommunicera med bloggar. Och nu kommer ett gratis PR-tips: Bästa sättet är att starta en egen blogg. Att i ärlighetens namn skriva vad man vill ha sagt och dela med sig av information. Och utnyttja alla de tekniska knep som alla andra bloggare utnyttjar.

Det är klart att det kan vara värt att bevaka bloggar. Om någon skriver om Greenhill Relations är det så klart kul att få reda på det. Och kanske kommentera vad som skrivs. Men att som kommunikationsstrategi i bloggvärlden enbart bevaka nyckelord kommer att göra begränsad nytta.