PR-byrå Stockholm - Greenhill Relations

Välkommen Gabriella Lahti!

Åsa Melin Mandre — Tue, 14 May 2013 11:45:16 +0000

Dags att hälsa vår nya medarbetare Gabriella Lahti välkommen. Hon har tidigare arbetat som nyhetschef på Nyheter24, producent på MTG Radio, reporter på Reuters Television och som dokumentärproducent på ABC Radio i Australien. Hon är 29 år och har levt en tredjedel av sitt liv i Sydney, Australien, där hon bland annat tog sin magisterexamen i journalistik, och har dessutom rötter i Ungern och Finland. Nu har hon landat hos oss på Greenhill och kommer främst hjälpa våra kunder med kommunikation i den digitala världen.

Varför valde du Greenhill Relations?

Jag är en digital person som drivs av internets utveckling i kombination med den analoga verkligheten. Jag har alltid varit en kommunikativ person och har sedan barnsben varit den som berättade historier, kommunicerade med alla jag kunde och har sedan dess varit nyfiken på människor och vad de i sin tur har att säga. Det innebär att jag vill hjälpa till att förmedla budskap på bästa möjliga sätt. Utmaningen att lyckas nå en specifik grupp eller person är spännande. Jag ser fram emot att sätta tänderna i projekt som både opinionsbildar eller helt enkelt förmedlar ett budskap.

Vad vill du åstadkomma med kommunikation?

Att fungera som ett viktigt verktyg i ett samhälle som utvecklas framåt och strävar efter mer men samtidigt njuter av det som finns framför oss här och nu.

Vilken medietrend vill du ser mer av?

Jag skulle vilja vända på frågan och säga att jag vill se mindre av näthatstrenden. Att personer gömmer sig bakom sina skärmar för att utsändra negativ energi och får andra personer att må dåligt – är vad jag jag skulle vilja kalla en bugg med nätet. Personer blir som förändrade när de börjar trycka på tangenterna och jag tror många inte alls menar hälften av det hat de förmedlar när det är som värst. Vi måste ta vara på denna fantastiska kommunikativa maskin, inte förpesta den.

Följ Gabriellas bildblogg på tumblr

Eller på twitter @gabriellalahti

Eller följ henne på instagram

Kommunikatörernas vanligaste misstag – enligt journalisterna

Matti Palm — Wed, 24 Apr 2013 09:44:34 +0000

Titta på den här filmen, som vi har gjort åt vår kund Cision, innan du ringer en journalist med en nyhet. Läs mer om kommunikatörer och journalister i Cisions undersökning här.

Välkommen Ulf Lindholm!

Åsa Melin Mandre — Tue, 23 Apr 2013 15:32:40 +0000

Äntligen kan vi presentera vår nya kollega, Ulf Lindholm! Ulf har tidigare arbetat som senior medieanalytiker på Infopaq, kommunikationskonsult på Bite Communications och som journalist på Sverige Radio och Internetworld.

Varför valde du Greenhill Relations?

Greenhill är en underbar mix av tidlös kommunikationskompetens, spetskunnande och en kreativ, modig approach. Jag trivs dessutom väldigt bra med Åsa och Matti.

Vad vill du åstadkomma med kommunikation?

Jag vill påverka genom att vara relevant och intressant.

Vilket är ditt drömuppdrag?

Alla där det finns en koppling mellan uppdragsgivaren och en samhällstrend som inte riktigt vaknat till liv förrän jag sätter igång…

Vilken medietrend vill du ser mer av?

Jag är nyfiken på alla slags sociala medier men försöker låta bli att bländas. Många vill bara vara först med att uppmärksamma “the next shiny object” men jag har hunnit se såpass många nu.

Förutom att arbeta med oss här på Greenhill så driver Ulf även sin egen byrå Lindholm Sweden.

Så skulle Findus ha undvikit hästkrisen

Matti Palm — Thu, 04 Apr 2013 14:19:30 +0000

Genom långsam kommunikation och hemlighetsmakeri blev Findus ett skolboksexempel på hur man inte ska kommunicera i en kris. Det fanns faktiskt en möjlighet, där i början av februari, att hantera den kris som nu skakar hela färdigmatsbranschen. Såhär två månader efteråt går det att se att Findus, med en annan strategi, hade kunnat visa att företaget står upp för konsumentens värderingar.

Vad kan vi lära oss om hästkrisen 1182 nyhetsartiklar, 568 blogginlägg och tiotusentals tweets och Facebookkommentarer senare? Låt oss se hur inledningen av krisen såg ut:

Måndagen den 4 februari återkallade Findus sin lasagne i enportionsförpackning. Det är oklart hur länge företaget då hade varit medvetet om hästköttet.

Först natten till torsdagen den 7 februari, kl 01.00 gick Findus ut med ett pressmeddelande om att man återkallar lasagne. Men företaget nämner inte att det rör sig om hästkött. Läs pressmeddelandet här.

“Anledningen [till återkallandet] var att Findus leverantör av Lasagne meddelat att innehållet i produkten eventuellt inte överensstämde med innehållsförteckningen.”

Varje journalist med självaktning som läser detta ställer sig naturligtvis nu frågan vilken ingrediens det kan röra sig om.

Torsdag den 7 februari strax efter kl 23.00 publicerade följaktligen Aftonbladet nyheten, sedan brittiska Livsmedelsverket berättat vilken ingrediens det är: “Findus kan ha sålt hästkött i lasagne”.

Nyheten var en katastrof för hela färdigmatsindustrin. Med ens blev det klart för alla att branschen inte verkar veta vad de stoppar i maten.

Och därmed var Findus tvingade att inta en försvarsposition. Den fortsatta kommunikationen gick ut på undanflykter – “det är tillverkarens fel” – och försäkranden om att det inte är så farligt att äta hästkött, vilket uppfattas som att Findus inte riktigt tar problemet på allvar. Undanflykter gör att konsumenterna inte litar på att Findus är starka nog för att ta ansvar för vad de säljer. Att inte ta problemet på allvar gör dessutom att konsumenterna undrar om Findus har samma värderingar som en själv.

Den här sortens hemlighetsmakeri är vanligt. Det är precis sådana beslut som ofta kommer ur organisationer i kris. “Låt oss hoppas att det går över, att ingen märker något eller att åtminstone något annat företag pekas ut först och får lejonparten av kritiken”, tänkte säkert någon hög chef på Findus, samtidigt som folk i företaget med större förståelse för kommunikation slet sitt hår i frustration och såg hur krisen närmade sig med stormsteg.

Så vad kunde Findus ha gjort i stället? I det första pressmeddelandet som svenska Findus publicerade kan vi hitta en ledtråd:

“Leverantören upptäckte avvikelsen efter att Findus, som ett led i sina normala kvalitetsrutiner, efterfrågat verifikationer av råvarornas spårbarhet.”

Aha! Det var alltså på grund av Findus kvalitetskrav som hästskandalen uppdagades. Om Findus så snart de visste att en leverantör inte kunde garantera att det inte fanns hästkött i lasagnen hade gått ut med detta, hade de också kunnat ha en helt annan attityd. Bortförklaringar hade ersatts av rättmätig harm. Exempelvis hade Findus kunnat stoppa samarbetet med leverantören direkt. Gjort en polisanmälan. Kallat till presskonferens där VD:n haft möjlighet att visa sin upprördhet över att någon lurat Findus kunder.

Det är svårt att säkert säga vilken strategi som hade varit den bästa, men allt skulle ha varit långt bättre än att tiga. Det finns nämligen nästan inga gränser för allmänhetens förmåga att förlåta den som är öppen och ärlig.

Hade då Findus klarat sig utan kritik om företaget gjort som jag föreslår? Nej, det hade de inte. Men de hade kunnat ta tillfället i akt att visa att de står upp för sina kunder och inte godtar att man lurar dem. För det värsta var ju inte att en leverantör stoppade hästkött i maten. Det värsta med den här krisen är att konsumenterna nu tror att färdigmatsbranschen inte förmår eller vill göra något åt det. Det hade kunnat undvikas.

—

Uppdatering. Ikea beter sig precis som Findus. Läs SvD om hur de underlåtet att gå ut med information om griskött i älglasagne.

Dagens Media skriver om Greenhill

Matti Palm — Wed, 20 Feb 2013 12:24:53 +0000

Idag kan ni läsa om oss i Dagens Media. Artikeln handlar om hur vi samarbetar med Unionen kring opinionsbildning i sociala medier och vilken roll exempelvis Twitter har i hur verklighetsbeskrivningen formas i traditionella medier. Tyvärr finns artikeln bara i pappersversionen av tidningen, eller nedladdningsbar för prenumeranter.

På bilden syns Matti Palm, Johan Ulvenlöv, Unionen, och Åsa Melin Mandre.

Vi rekryterar – vill du arbeta hos oss?

Matti Palm — Fri, 08 Feb 2013 09:59:29 +0000

Nu söker vi på Greenhill Relations en ny medarbetare.

Du är en nyhetsjunkie som fått nyhetsnäsa.
Du lever bland bloggar, Twitter, Facebook, Instagram etc. och förstår samspelet mellan sociala medier och traditionella medier. Visst lever vi i den mest spännande av tider?
Du har erfarenhet av PR-arbete, antingen från byrå eller på något annat sätt. Snabb och stilsäker textproduktion är ett krav. Redaktionell erfarenhet är meriterande.
Du klarar av att driva egna projekt direkt mot kund i högt tempo. Ibland behöver du slå knut på dig själv för att fixa deadline. Vi lämnar aldrig våra kunder i sticket.
Du måste vara modig; vi testar ofta nya saker för att utvecklas ännu snabbare än medielandskapet.

Vad vi har att erbjuda är en av Stockholms roligaste PR-byråer. (Vi skriver Stockholms när vi egentligen menar Sveriges, eftersom “PR-byrå Stockholm” är viktigt för vår webbplats ur SEO-synpunkt. Men det förstod du säkert.)
Vi arbetar med roligaste kunderna. Eller vad sägs om exempelvis Swebus, Unionen och Twingly? Dessutom har vi kollektivavtal, träningsluncher och fredagsgodis. Ibland dricker vi en öl tillsammans med våra hippa reklamvänner som vi delar lokal med.

Intresserad? Maila jobb@greenhillrelations.se. Eller ring såklart.

Vill EU reglera filterbubblorna Facebook och Google?

Matti Palm — Wed, 23 Jan 2013 14:12:36 +0000

EU:s rapport om journalistiken i EU har blivit mest uppmärksammad för att Lettlands förre president Vaira Vike-Freiberga påstod att tränade apor förmodligen kan göra samma jobb som journalister, när hon presenterade den.

Men det finns även annat intressant från EU:s så kallade “Media Task Force”. Vissa delar av rapporten känns visserligen som ett hopkok av plattityder och antaganden. Ett exempel: Det finns faktiskt en hel del forskning om huruvida digitaliseringen leder till ett mer homogent rapporterande. (Och sanningen är att ja, det har det hittills gjort, om man bara räknar med traditionella medier, men knappast om man tar med sociala medier.) Ändå säger rapporten att detta kan bli en effekt av en mediekris. I framtiden alltså.

En av de intressantare delarna av rapporten är diskussionen om sociala nätverk och sökmotorer skapar en filterbubbla, som leder till att EU-medborgarna i praktiken utsätts för någon sorts censur. Det här är såklart en diskussion som pågått så länge sökmotorer funnits. Jag brukar jämföra det med att man ibland läser en tidningsartikel som man inte egentligen ville läsa bara för att det är för trångt på frukostbordet för att man ska kunna bläddra. Och den artikeln visar sig vara intressant. Nya intryck är helt enkelt bra ibland. I andra ändan är att söka efter något man redan visste att man var intresserad av. Det perfekta sökresultatet är identiskt med sökfrågan, liksom.

Nu fungerar inte sociala nätverk och sökmotorer på det här sättet i praktiken. Mina vänner på Facebook och kanske framförallt Twitter hjälper mig att hitta intressant innehåll som jag inte hade en aning om att jag var intresserad av. Och ofta klickar man på den där Google-länken på grund av nyfikenhet och inte för att den redan bekräftar min inskränkta världsbild.

EU:s “Media Task Force” är i alla fall orolig för min skull. Tänker EU göra något åt det? Det framgår inte av rapporten. Men man konstaterar att EU är den enda organisation som har möjlighet att göra något:

For these actors [= Facebook och Google], only the EU has the effective capacity to regulate them, given its role in competition policy and the transnational character of these actors.

Läs om rapporten i Resumé.

Aftonbladet

Wall Street Journal

Rapporten

SAS-krisens elva dagar på Twitter

Eleonora Hansi — Fri, 07 Dec 2012 10:59:57 +0000

Genom strategisk aktivitet i sociala medier under hela SAS-krisen gjorde vår kund Unionen stor skillnad för sina medlemmar. Vid ett seminarium på Norra Latin i Stockholm presenterades idag arbetet bakom kulisserna under de hektiska förhandlingsdygnen i november.

En av de viktigaste lärdomarna är att vid förhandlingar av den här digniteten blir striden om vem som har tolkningsföreträde i medierna mycket viktig. Genom att vara konstant aktiva och tillgängliga via Twitter, förutom ett aktivt pressarbete, fick Unionen fram en verklighetsbeskrivning som annars skulle ha överskuggats av den sanning som ursprungligen påstods gälla från SAS-ledningens sida.

Som första fackförbund twittrade Unionen inifrån fackliga förhandlingar under krisen. Jag misstänker att det inte blir de sista Twitterförhandlingarna vi får se.

Läs mer om hur Unionen arbetade på Unionens blogg.

Här kan du se seminariet:

—

Uppdatering: Idag skriver SvD Näringsliv om Unionens arbete i sociala medier under SAS-krisen.

Facebook lurade mig att klicka på…

Matti Palm — Thu, 01 Nov 2012 10:24:08 +0000

Strategin att skruva ned synligheten för Facebook-sidor i användarnas flöde och kombinera det med att sälja sponsrade inlägg är så irriterande att jag hoppas att Zuckerbergs skapelse får sig en törn. Inte för att det skulle vara omoraliskt (vilket det är) eller för att det kan tvinga ideella organisationer att betala mer än de planerat när de bestämde sig för att välja Facebook som primär kommunikationskanal. Nej, jag hoppas att Facebook får sig en näsbränna när de nu har försämrat upplevelsen för användarna.

När jag kom till jobbet i morse och öppnade Facebook (erkänn att du gör det ibland också) såg jag det här:

Det såg ut som att mina två Facebook-vänner Joakim Jardenberg och Tobias Rydergren gillar en Samsung-TV som Telia säljer.

Det som hände sedan är lite pinsamt.

Jag hade inte druckit min första mugg kaffe. Jag läste inte det finstilta bredvid bilden. Tobias var, tills nyligen, chefredaktör på Testfakta och Joakim Jardenbergs TV borde ju vara något i hästväg. Nåväl. Jag klickade på bilden. Naturligtvis kom jag till ett helt menlöst erbjudande från Telia om att köpa en TV på avbetalning. TV:n var inte spännande. Det trådlösa bredbandet som man fick med på köpet har teleoperatörerna försökt slänga efter en de senaste tre åren. Kort sagt, erbjudandet skilde sig inte från de vanliga annonserna, förutom att jag råkade klicka på det.

Den finstilta texten borde naturligtvis ha varnat mig, eftersom inlägget var märkt som sponsrat och Joakim Jardenberg och Tobias Rydergren inte alls gillade den TV:n utan bara var två av de 25 000 personer som gillar Telias Facebook-sida.

Jag är inte ensam om att klicka oftare på sponsrade inlägg i flödet än på annonser. Här finns det ett exempel på att folk klickar 14 gånger så ofta på sponsrade inlägg som på annonser om ett motsvarande inlägg. Någon som tror att det beror på ett medvetet val från användarna? Eller är det någon annan än jag som känner sig lurad?

Vad är det som har hänt? Jo, sedan i våras erbjuds alla som har Facebooksidor att sponsra inlägg. Sedan någon månad tillbaka har det också kommit rapporter om att synligheten som inlägg på Facebook-sidor har i användarnas flöde har minskat.

Ryan Holiday (författare till den roliga boken “Trust me I’m lying” om hur man lurar bloggare) beskriver det hela ganska slagkraftigt såhär:

“It reminds me of that episode of The Sarah Silverman Program where she discovers that the same manufacturer makes her potato chips, toilet paper and diarrhea medicine. Her conspiracy was more visceral, but it’s the same con that social media has discovered: cause a problem, then market the solution.”

Jag är inte moraliskt indignerad över att Facebook vill tjäna pengar. Dessutom tycker jag att det är helt OK att Telia marknadsför sina grejer på Facebook. Men jag ser några problem med den här förändringen:

Det värsta är att Facebook-flödet kommer att bli mindre relevant. Inlägg som engagerar folk lämnar plats för inlägg som företag har betalat för. Företag behöver inte längre vara angelägna. Här talar jag nog lite i egen sak. Men Facebooksidorna riskerar att tas över av dem som köper läsare till kilopris, i stället för att hanteras av oss som arbetar med relationer och verkligt engagemang.
Facebook förlorar i trovärdighet. Visst, Facebook har överlevt många förtroendekriser förut. Men här handlar det om förtroendet från kunderna, det vill säga företagen som betalar för att vi alla ska kunna använda Facebook. Efter att ha lockats att satsa pengar och engagemang genom att flytta stora delar av sina kundrelationer, marknadsföring och exempelvis kundtjänst, till Facebook med löftet om att det är gratis så ändras plötsligt reglerna på ett sätt som nog får företag att haja till. Än så länge ser nog de flesta en ökande trafik från Facebook och tjänar mer på att öka satsningarna än att hitta andra kanaler. Men samtidigt är det en risk som blivit synlig. Blir företagen gisslan hos Facebook? Richard Metzger beskriver det bra i blogginlägget: “Facebook: I want my friends back”.
Facebook tänker kortsiktigt. De pengar Facebook tjänar på förändringen idag kommer företaget förlora i morgon. Färre kommer att engagera sig i sin feed när innehållet urvattnas. Lurendrejeri (att folk klickar på en annons som de tror är ett riktigt inlägg) fungerar inte i längden.
Användarna blir bärare av kommersiella budskap som de kanske inte är bekväma med. Hur känns det Joakim och Tobias? Och för ett seriöst varumärke som Telia kanske det känns lite riskabelt att lura mig att Joakim Jardenberg och Tobias Rydergren rekommenderar den här TV:n.

Sociala medier borde vara en möjlighet för företag att bete sig som folk. Förändringen av Facebook är ett steg i fel riktning.

—

Angående rubriken “Facebook lurade mig att klicka på…” Jag erkänner. Egentligen borde den nog varit “Förändringen av Facebook ett steg i fel riktning” eller något sådant. Men hade du klickat då? Svara ärligt!

—

Uppdatering: Nanok Bie skriver om frågan på svt.se.

Uppdatering 2: Podcasten Maktministeriet, Avsnitt 19, handlar om detta. Om ni inte redan prenumererar, så kan ni lyssna här.

Även Feber och DN skrev i helgen om frågan.

Greenhill nominerat till PR-priset Spinn

Matti Palm — Thu, 25 Oct 2012 16:05:47 +0000

Vi är stolta över att vi har blivit nominerade till ett Spinnpris, tillsammans med våra vänner på Unionen. Bidraget som vi tävlar med var ett av årets roligaste jobb, där vi bland annat fick möjlighet att berätta hela den svenska politiska bloggvärldens historia. Vi analyserade en miljon blogginlägg från 2007 fram till och med mars 2012.

Här, på Unionens blogg kan du läsa rapporten och se en rolig film.

Nu håller vi tummarna för att vi vinner pris på Spinngalan den 15 november. Under tiden jobbar vi vidare med bland annat rolig infografik på Unionen Opinion. Klicka på den här bilden och följ Facebookdebatten om föräldraledighet:

Läs mer om Spinn här, här och här.