Realtidswebben – räddningen från målgruppshysterin?

Marit Woody — Fri, 23 Oct 2009 14:42:39 +0000

Igår kväll var vi från Greenhill på After Work med temat sociala medier hos Wyatt Media Group. Där höll jag en kort presentation och här kommer en sammanfattning av den.

Är det så att målgruppsbegreppet drar sin sista suck när realtidswebben och tjänster som Twitter, Facebook lite, Twingly Channels och Google Wave är ett faktum? Kort sagt är ju konsumenterna inte längre måltavlor som i flock tar emot budskap, utan individer som söker upp den information som är relevant. Ändå är målgruppstänket fortfarande kärt för många, och undra på det – vi har ju ringat in folk målgrupper i över ett halvt sekel!

Sedan James Dean var en Ung rebell på 50-talet, och tonåringen fick sitt genombrott, har vi badat i målgruppsbegrepp som Tweenies, Mappies, Lattemammor och Yuppies. Alla kommunikatörer med självaktning skulle uppfinna sin egen målgruppsdefinition. När antalet kanaler var begränsade och redaktörer satt på den stora makten var det en smart tanke att ringa in konsumenter i målgrupper för att träffa rätt i sin marknadsföring.

Men år 2000 lanserades Google AdWords som vände upp och ner på alltihop. Googles annonser blev en genväg förbi målgruppen direkt till individen. De svar en sökning på Google ger utgår nämligen inte från vilken målgrupp jag tillhör utan från det jag letar efter.

Därefter har sociala medier och realtidswebben utvecklats i raketfart. Idag är vi som konsumenter vana att själva söka upp vår information och vi vill prata direkt med företagen som vi är intresserade av. Och vi är otåliga. Vi förväntar oss att få svar i våra egna kanaler där vi befinner oss, inte genom telefonköer eller kundtjänstformulär.

Därför gäller det för företag och organisationer att ta utvecklingen på allvar och värdesätta de individuella kontakterna de nya kommunikationssätten erbjuder. Mitt i denna verklighet är målgruppstänket inte längre relevant. Kunderna väljer vilka kanaler företag ska befinna sig i – inte tvärt om.

Sedan kan det vara så att det inte passar alla företag och varumärken att kommunicera i sociala medier – men för de allra flesta innebär det fantastiska möjligheter att direkt nå sina kunder. Genom att till exempel ta hand om kundtjänstärenden direkt på Twitter, och genom att fånga upp och delta i diskussioner kring sitt varumärke, får man ett försprång och kan reda ut problem och frågeställningar snabbt och effektivt. För att inte tala om vilken kännedom man plötsligt får om de som använder ens produkter, tjänster och varor.

Andra ypperliga exempel på kanaler att kommunicera i är Facebook och Twingly Channels. Jag väljer själv om jag vill bli fan till ett varumärke eller en organisation på Facebook. Och när jag har gjort det valet är det högst troligt att jag också lyssnar mer aktivt på den information jag får.

Twingly Channels å sin sida samlar information från olika kanaler kring ett ämne och låter användarna kommentera och diskutera i realtid. Det fungerar alltså som ett informationsfilter. Gemensamt för dessa och övriga sociala medier är att de skapas och utvecklas av sina användare. Och alla väljer sitt eget innehåll. Så vad ger då egentligen en målgruppsanalys, när individerna är sina egna redaktörer och läsarna själva väljer sitt innehåll?

Nu spöar Twitter Facebook – i traditionella medier

Matti Palm — Tue, 01 Sep 2009 10:27:15 +0000

När man berättar för folk att Facebook har över två miljoner svenska medlemmar så brukar de lyfta på ena ögonbrynet.

“… och Twitter då?” frågar de sen.

När man då berättar att det förmodligen bara är 75 000 svenskar som har ett konto på Twitter så lyfter de på andra ögonbrynet.

Hur kommer det sig då att folk har en tendens att underskatta Facebook och överskatta Twitter? Astrid Haug, publicerade tidigare idag ett blogginlägg om hur ett litet urval danska medier omnämner Facebook och Twitter. Hennes slutsats är att traditionella medier nämner sociala medier allt mer. I hennes diagram har Facebook dock mer än tre gånger så många omnämnanden som Twitter under det senaste kvartalet.

Så, hur ser det ut i Sverige?

Jag gjorde ett diagram baserat på Agent25:s svenska källor, undantaget bloggar. Och det var spektakulärt:

Twitter vs Facebook i svenska medier senaste året.

Att medierna under de senaste 12 månaderna refererar allt mer till Twitter och Facebook är intressant, naturligtvis. Men det som får mig att vakna ur bloggslummern för första gången sedan efter sommaren och äntligen skriva ett inlägg, är siffrorna för augusti. Då är faktiskt Twitter större än Facebook i traditionella medier.

I juni publicerade Cision en intressant undersökning (läs den!) av svenska journalisters förhållande till Twitter. Den undersökningen visar på samma bild, även om den inte jämför olika sociala medier. Men det faktum att 46 procent av de 727 svenska journalisterna som svarat på undersökningen på ett eller annat sätt använder Twitter.

Så här skiljer man de båda tjänsterna åt:

Facebook är naturligtvis fortfarande giganten bland sociala medier. Här kan man göra roliga och smarta kampanjer. (Ingen har väl missat SAS senaste?) Med fan-sidor, tävlingar, spel och annonser är Facebook en utmärkt plattform att komma i kontakt med medlemmar mitt i deras privatliv, utan att det blir påträngande.

Twitter, däremot, är kungen av relationsbyggande verktyg utanför den privata sfären. Det är minglet bland människor lite smartare och coolare än du, precis som alla bra cocktail-partyn. Här kan du frottera dig med astronauter (@CFuglesang), pirater (@brokep), kock-legender (@jamie_oliver), entreprenörer (@eldsjal) och journalister (@matsknutson).

Du behöver inte vara vän med någon för att snacka på ett cocktail-party. Inte på Twitter heller.

Följ mig på Twitter här. Och följ Greenhill Relations här. Och här kan du bli ett fan till Greenhill på vår fan-sida på Facebook.

PR-byrå Stockholm - Greenhill Relations » facebook

Realtidswebben – räddningen från målgruppshysterin?

Nu spöar Twitter Facebook – i traditionella medier