Image Image Image Image Image Image Image Image Image
Välj

featured

Välkommen Anna Westrin!
Eleonora Hansi
0

By

2012-02-14

Blogg

Välkommen Anna Westrin!

2012-02-14 | By |

Anna Westrin

Efter att ha shoppat runt bland Östermalms kontorslokaler kom vi fram till att det är smartare (och roligare) att gräva där vi står. Så vi stannar på välbekant adress och utökar i stället kontoret här på Kaptensgatan 6.

Vi får dessutom extra strålglans av vår splitternya praktikant, Anna Westrin, som till vardags läser Strategisk kommunikation och PR på Berghs School of Communication. Välkommen Anna!

Varför valde du Greenhill Relations?
Först och främst visste jag att jag ville vara på en PR-byrå i Stockholm. Sedan är jag väldigt nyfiken på den digitala världen och allt som den har öppnat upp för, inte minst i arbetet med PR. Det kändes som något som Greenhill förstår och arbetar utifrån, utan att för den sakens skull glömma bort det mer traditionella PR-arbetet. Greenhill verkade helt enkelt som en väldigt bra plats att tillbringa två veckor på. Och så är det ju ett plus i kanten att alla råkar vara väldigt trevliga här också, haha.

Vad gör du när du inte praktiserar hos oss?
Jag läser som sagt diplomutbildningen i Strategisk Kommunikation och PR på Berghs och är väl på skolan större delen av min tid, för att kunna ta examen i maj som startklar PR-kreatör. Ibland sover jag lite också.

Vad kan vi lära oss av dig?
Jag hoppas kunna bidra med mina perspektiv på PR och kommunikation, ge lite nya tankar om framtidens konsultroll. Och om inte annat så är jag ett extra huvud fullt av idéer att bolla och vidareutveckla.

Har du någon dold talang?
Jag kan med lite tur vända pannkakor i luften, räknas det? Har också fått höra att jag sitter inne på en ganska så bra wpm-rate.

Vilken medietrend gillar du mest?
Att byråvärlden blir mer och mer integrerad. Om några år kanske byråerna arbetar mer i stora samarbetskluster istället för att avgränsat jobba med antingen PR, reklam eller produktion. Riktigt spännande tycker jag!

Har du någon drömkund?
Ett lokalt, nystartat företag med begränsad budget men en produkt med bra potential.

“Det räcker inte bara att ha en superbra affärsidé idag – man måste vara kommunikatör också”
Clara Froberg
0

By

2011-12-19

Blogg

“Det räcker inte bara att ha en superbra affärsidé idag – man måste vara kommunikatör också”

2011-12-19 | By |

Sabina and friends är ett ungt företag som startade sin verksamhet i augusti 2010. Företagsidén är att hyra ut design- och modekläder på prenumeration – något som ligger helt i linje med miljötänket kring konsumtion idag. Deras affärsidé rankas högt bland trendspanare och det var genom en artikel i Dagens Industri om framtidens tjänster som de tre entreprenörerna fick sin idé. Idag driver de sin verksamhet från ett showroom på Östermalm i Stockholm, och har en medlemsklubb med modeintresserade kvinnor. Abonnemangen har olika prisnivå beroende på hur många plagg  som plockas ut per månad och det går även bra att hos företaget handla och sälja vintagekläder och köpa smycken och väskor. Greenhill Relations Clara Fröberg har hjälpt Sabina and friends att komma igång med sociala medier för att nå ut till potentiella kunder och etablera sig som varumärke. Greenhill har även hjälpt till med medieträning och kommunikationsrådgivning.


Unni Warner, Åsa Nilsson och Diana Rönnögård

Vari låg utmaningen kommunikationsmässigt när ni startade?
– Vi behövde tala om för folk att vi fanns och lära oss allt från grunden, hela tänket, säger Diana Rönnögård, delägare och en av grundarna av Sabina and friends. För oss var det helt nytt att sprida sin företagsidé på det här sättet. Men det är ett jättebra sätt att nå ut – dessutom hänger vår målgrupp i de sociala medierna så det är viktigt att vi också gör det.
Med hjälp av Greenhill Relations startade Sabina and friends en blogg, en Facebook-sida och ett Twitterkonto.
Kan du ge några exempel på hur ni har jobbat med PR i sociala medier?
– Vi har ju fått lära oss att hela tiden skriva om våra nyheter på vår blogg, men även vad vi gör om dagarna – både privat och med företaget, säger Diana Rönnögård.  Att våra kunder kunde vara intresserade av att läsa om våra fritidstips var en nyhet för oss. Vi har även lärt oss om tänket kring att svara på frågor och vara tillgängliga och öppna, försöka visa bilder på våra plagg och produkter, sprida nya samarbeten och ibland skapa små, roliga tävlingar för att erbjuda något extra. Vi har även kommit igång med nyhetsbrev där vi ger extra erbjudanden till våra  medlemmar, till exempel att de kan komma ner till oss med sina vänner och ha en after work med klädprovning. Ett bra sätt för oss att synas och träffa nya människor. Att nätverka och vara sociala, hela tiden och överallt är väl den största lärdomen vi har fått med oss!

Vad har varit den största utmaningen kommunikativt?
– Att göra det själva. Och att hela tiden tänka kommunikation i alla sammanhang och att skriva hela tiden. I början fick vi mer hjälp men nu kör vi en liten julkampanj helt själva så vi har lärt oss mycket på det här året. Det räcker inte bara att ha en superbra affärsidé idag – man måste vara kommunikatör också om man vill nå ut.

Faksimil Vi i Vasastan
Vilken aktivitet har varit mest lyckad för er?
– Samarbeten med andra företag och mingel, som till exempel när vi ordnade en pressträff och ett mingel tillsammans med smyckesmärket Push La Kokett som vi tog in till försäljning nu i höstas, säger Diana Rönnögård. Då fick vi flera nya medlemmar.
Faksimil Dagens Industri
Ni har fått otroligt mycket press, har det påverkat er verksamhet positivt?
– Absolut, senast förra veckan fick vi ett mail av en potentiell ny medlem som skrev: “nu har jag hört talas om, och läst om er så många gånger att jag måste bli medlem”. Vi har även varit omnämda i olika trendrapporter, i de flesta stora tidningar och tidskrifter och på förstasidan av Dagens Industri. Det märks när tidningarna skriver för då rasslar det till i mailkorgen. Så att ha etablerat vårt varumärke har vi definitivt lyckats med på ett år – folk känner till oss idag.
Faksimil Expressen
Sängkammarscenen som fick Reinfeldt på fall
Hollywood – cc by photographerglen
Matti Palm
2

By

2011-11-15

Blogg

Sängkammarscenen som fick Reinfeldt på fall

2011-11-15 | By |

Här är ett filmmanus som jag tänkte försöka pitcha till en lämplig Hollywoodproducent:

[Sängkammarscen.]

En kvinna beklagar sig för sin man. Hon har råkat ut för något riktigt jobbigt. Mannen förklarar för henne att det inte är så farligt när man ser på problemen ur ett större perspektiv och att det dessutom finns logiska lösningar som kan hjälpa henne. Kvinnan blir inte glad, något som förvånar mannen. I stället för att tänka att hennes problem inte är så allvarliga och att det finns lösningar, så känner hon sig nu sviken av sin man. Kvinnan ville ju att mannen skulle hålla med och förstå hur hon hade det. Dessutom känns det lite nedlåtande att höra att man överdriver sina problem. Hon lämnar mannen och upplever en hel del äventyr (under en timme eller så) innan mannen inser sina brister och paret återförenas. Slut!

Nåväl, ni har säkert redan sett den här filmen i åtskilliga varianter. Det återkommande temat att empatilösa män inte kan kommunicera med sina känsligare kvinnor är en klassisk schablonbild om kommunikation som vi PR-konsulter kan lära en hel del av.

Exempelvis borde Fredrik Reinfeldt ha sett min film innan han uttalade sig så såhär om Carema Care-skandalen igår:

– Vi tar detta på allvar men jag tror att det här handlar om enskilda fall där det inte har fungerat bra.

Man kan fråga sig varför han sa så. (Eller som Schlingman kanske tänkte: varför i helvete han sa så.)

I det här fallet har svenska folket upptäckt att äldre vanvårdas för att chefer ska få bonus och resten av pengarna slussas ut ur landet. Den viktigaste frågan man vill ha svar på är om de högst ansvariga förstår allvaret i situationen.

Eftersom vi ändå rör oss i en fiktiv Hollywoodvärld, så kan jag ta mig friheten att skriva om manus lite. Så varsågod! Här kommer en ny variant att använda på nästa medieträning i Regeringeskansliet.

– Jag blev upprörd när jag läste om detta. Jag kan tänka mig hur fruktansvärt det måste vara att vara gammal och svag och bo på ett äldreboende där man bara behandlas som en påse pengar och inte en människa. [Tankepaus – låt blicken vandra mot fjärran och försök se ut som en hundvalp.] Det kan måhända vara ett undantag, men varje gång det händer är en gång för mycket. [Se bister ut. Som en statsminister.]

—

Lite grundläggande kommunikationsråd till Fredrik Reinfeldt
– Du behöver inte försvara allt. Ibland kan du få vara arg över något som är uppenbart fel, även om du själv är ansvarig. (Fråga Anders Borg hur man gör!)
– Att visa empati brukar inte kosta något. Tvärtom är det ofta klädsamt att försöka se saken ur de drabbades perspektiv.
– Journalister kommer inte att ta med allt du säger. Du måste vara beredda att kunna stå för varje uttalande för sig.

—
Läs om Reinfeldts uttalanden:
Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet
SvD
Expressen
Läs mer om vår medieträning här.
Drevet går – om att hantera medier
Clara Froberg
0

By

2011-11-09

Blogg

Drevet går – om att hantera medier

2011-11-09 | By |

Igår lyssnade jag på den senaste P3-dokumentären: Tobleroneaffären av Manuel Cubas och Isabell Höjman.Mona Sahlin fick 16 år senare ge sin syn på det händelseförlopp som 1995 fick Sverige vice statsministerlöst och ordet Tobleronepolitik att myntas.Mona Sahlin berättar i en intervju om hennes första konfrontation med den Expressen-journalist som krävde det första utdraget från hennes regeringsbetalda kreditkort. Hon berättar hur hon blev så paff av frågorna han ställde att hon bara började prata, “och när man inte är förberedd blir det lätt att man blandar ihop datum och summor och i efterhand förstod jag ju att jag i och med det gjorde hela saken värre, för när man svarar fel framstår det som att man ljuger”. Jag undrar hur de första rubrikerna hade varit om Mona Sahlin när journalisten ringde hade sagt att hon inte kunde prata exakt just då, kunde hon ringa upp vid ett annat tillfälle? Förhoppningsvis hade hon då ringt en rådgivare och pratat igenom hela situationen först.Det är väldigt bra att vara förberedd när man pratar med en journalist. Och ett av våra första råd vid en medieträning brukar vara just det: när en journalist ringer och vill göra en intervju – fråga vad de vill och be att få ringa upp senare. Förbered dig inför samtalet, bestäm i förväg vad du vill säga och prata igenom det med någon.

En av sakerna vi erbjuder på Greenhill är medieträning. Du behöver inte ha en kris att hantera i medier för att det ska vara nyttigt. Det kan vara bra ändå att veta vad ni vill prata om i det offentliga. Vilka frågor vill ni lyfta fram om er organisation? Vilka vill ni nå? Och hur är det att få en mikrofon i ansiktet, hur reagerar du på det? Under vår medieträning går vi igenom hur medier fungerar och hur journalister jobbar. Vi tränar även på intervjusituationer som vi filmar och sedan tittar vi på det tillsammans. Det brukar vara väldigt uppskattat att ha provat på det hela i en utbildningsmiljö – innan det händer på riktigt. Dessutom ger det ovärderlig kunskap om hur man kan uppfattas av andra. Att svara på ett genomtänkt och bra sätt är inte alltid så lätt som man kan tro.

—

Läs mer om vår medieträning här.

Idag startar vi utbildning i blogganalys
Matti Palm
1

By

2011-11-02

Blogg

Idag startar vi utbildning i blogganalys

2011-11-02 | By |

Idag startar vi en utbildning i blogganalys tillsammans med Twingly. Kursen riktar sig till alla kommunikatörer och informationsspecialister som vill få en grundlig förståelse för hur bloggosfären inom ett visst område fungerar. Även exempelvis PR-konsulter som vill göra analyser för sina kunder är hjärtligt välkomna.

Vi på Greenhill har arbetat i många kundprojekt som inletts med en analys av bloggar och andra sociala medier. Det ger ofta en gedigen grund att stå på och kan ofta ge svar på frågor som: Vilka är de viktigaste bloggarna inom mitt område? Vilken roll bör vår organisation ha om vi vill få bloggare att engagera sig i oss eller en viss fråga? Hur kan vi få större genomslag för vår egen bloggsatsning?

Vi kommer också ha möjlighet att skräddarsy kurser för organisationer och företag.

Läs mer om kursen här.

Vi kommer att sätta upp ett antal datum då kursen kommer att hållas. Men hör av dig redan nu, om du är intresserad av att få en plats tidigt eller vill diskutera en skräddarsydd kurs: blogganalys@greenhillrelations.se

 

—

Idag skriver Dagens Media om Twingly Insight, det verktyg som vi kommer att använda i utbildningen.

Läs också Twinglys pressmeddelande och blogginlägg om utbildningen. Och Twinglys blogginlägg om nya Twingly Insight-tjänsten.

Matkrig i bloggosfären
Eleonora Hansi
3

By

2011-10-27

Blogg

Matkrig i bloggosfären

2011-10-27 | By |

Det senaste dygnet har vi kunnat följa en redig tomatkastning i matbloggosfären. Allt började med att Muttis grossist i hårda ordalag hyvlade av en matbloggare som kritiserat Muttis ketchup. Detta skedde i grossistens egen blogg, som inte helt uppenbart – men inte heller helt dolt – är kopplad till företaget. Pang var kriget igång. Den förorättade matbloggaren spred blixtsnabbt ordet via sin blogg, via Twitter och via Facebook, och fick på kort tid med sig mängder av människor som svor att sluta köpa Muttis produkter. Knappt ett dygn senare gjorde grossisten en pudel, bad om ursäkt och lovade bot och bättring.Varför blev då bloggosfären så uppretad? Jo, för att:
  1. Kritiken ansågs komma från ett företag, inte från en privatperson.
  2. I matbloggosfären håller man normalt sett en vänlig ton
  3. Matbloggare i allmänhet gillar Mutti – och blev därför besvikna när en representant för varumärket betedde sig illa

Slutsats:
Sociala medier är kommunikationskanaler som kan nyttjas både privat och professionellt. Samtidigt kan de flesta av oss kartläggas genom en snabb googling. Därför ska man utgå från att om man bloggar eller twittrar i sitt eget namn, så gör man det per definition även som representant för sitt företag. Alltid, och utan undantag.

Därmed går det inte att ocensurerat spy galla i sociala medier, inte om man är mån om sitt levebröd, i alla fall. Det går inte ens om man tycker att man är lite av en underdog som slåss mot större och starkare konkurrenter – för det perspektivet har sällan omvärlden. Det man däremot kan göra, är att be om ursäkt när man felat. Nu när Muttis grossist har gjort detta, håller vi tummarna för att matbloggarna också är beredda att förlåta.

Naturfotografernas Zlatan är dopad – om förväntningarnas makt i kommunikationsbranschen
Terje Hellesøs bild (beskuren) med bildbyråbilden inklippt
Matti Palm
0

By

2011-09-07

Blogg

Naturfotografernas Zlatan är dopad – om förväntningarnas makt i kommunikationsbranschen

2011-09-07 | By |

Sveriges mest hyllade naturfotograf Terje Hellesø är en fuskare som klippt in bildbyråfoton på bland annat lodjur i sina bilder. Sedan en bloggande jägare fattat misstankar, för att bilderna helt enkelt var för bra för att vara sanna, har Flashback tagit tag i fallet och hittat de fällande bevisen, alltmedan den stackars fotografen försökt värja sig med förklaringar och utlovade bevis. En ganska plågsam process att följa. Själv var jag övertygad om att bilderna var äkta till en början. Men när bildbyråbilderna letats fram var falsariet ett faktum. Och fotografen tvingades erkänna.

Terje Hellesøs bild med bildbyråbilden inklippt

Terje Hellesøs bild (beskuren) med bildbyråbilden inklippt

Hur kan Sveriges mest hyllade naturfotograf efter nära 30 år börja fuska? Jag misstänker att anledningen har att göra med att leva upp till förväntningar. Och däri finns också lärdomen för oss alla som arbetar med kommunikation.

Kommunikation är en hävstång som förflyttar sanningar. Förväntningarna är den där stenen som hävstången ligger an emot. Sveriges mest hyllade naturfotograf som publicerade bild efter bild under åren där han själv stod öga mot öga med ett lodjur hade skyhöga förväntningar på sig. Till slut kan man inte överträffa förväntningarna. Elitidrottarna dopar sig och Terje Hellesø började fuska. Så kan det bli när den där stenen av förväntningar blivit så stor att hävstången inte räcker till.

Ett exempel på hur svårt det blir att arbeta med höga förväntningar syns ofta på tidningarnas ekonomisidor. Ett företag utbreder sig om hur framtiden kommer att se ut: ”Nästa år ska vi etablera oss på minst en ny marknad och dubbla vår omsättning”, säger VD:n. VD:n är jätteglad. Det är för att han just har kissat i sängen. Att komma med sådana här förutsägelser kanske ger en skön värme till en början. Men det kommer obönhörligen att leda till pinsamheter i värsta fall och en småljummen känsla i bästa fall. Om det visar sig att det går dåligt för företaget nästa år så blir det pinsamt. Och går det bra blir ju reaktionerna bara småljumma. ”Jaha ni etablerade er på en ny marknad och fördubblade omsättningen, det var ju inte så spännande. Ni gjorde ju bara det ni sa att ni skulle göra.”

Det kanske är tråkigt att inte få spekulera lite om en rosa framtid när journalister frågar och man för en gångs skull befinner sig i rampljuset. Men som rådgivare kan vi inte ge våra kunder rådet att kissa i sängen. Ställ gärna krav på framtiden men inteckna den inte för att få en varm känsla i kroppen.

Att som kommunikatör vara med och styra eller åtminstone vara medveten om förväntningar är avgörande för att förutsäga resultatet av kommunikationsarbetet. Ibland kan det vara bra att arbeta utifrån låga förväntningar:

”I benefit from low expectations”, svarade den tidigare amerikanske presidentkandidaten Al Gore insiktsfullt när Sveriges Television frågade honom hur det kom sig att han, som var känd som en träig personlighet, kunde vara så rolig när han föreläste om klimatfrågan. Hävstången som de här låga förväntningarna åstadkom gav till och med Al Gore Nobelpriset sedan hela världen gått på bio för att se hans Power Point-presentation ”En obekväm sanning”.

Förväntningar styr också ofta nyhetsdramaturgin. Jämför hur olika barnprogramledaren Ola Lindholm och musikern Plura Jonsson behandlades i medierna efter kokainanklagelserna. Också här är förväntningarna en precis lika stor del av nyheten som den händelse som orsakar rapporteringen.

Förväntningar handlar också om stora pengar. Börsens utveckling styrs av den hävstång som skapas mellan information och förväntningar. Likheterna med nyhetsvärdering och aktievärdering kan vara stora.

Den som i framtiden tvivlar på förväntningars makt över det offentliga kan bara tänka på Terje Hellesø. Om hur han satt där ensam i skogen och väntade på ett lodjur som aldrig kom. Till slut bestämde han sig för att förkasta allt han trott på, ljuga för sin fru, sina elever, sin publik och kollegor, stjäla en bild från en annan fotograf. Allt för att inte svika just deras förväntningar på att han var bäst.

—

Uppdatering 2001-09-23:

Terje Hellesø säger i en intervju i SvD att ”Jag kände en press utifrån att det skulle vara konstigt om inte Terje lyckades ta de här bilderna”.

Nyheter om Terje Hellesø och de förfalskade bilderna

Naturfotografen Hellesö erkänner fusk

Monterade in djur i bilderna

I lodjurets timma

Viltkameror plockas ned efter fuskavslöjande

Klippt för fuskfotografen

Flashbacktråden där avslöjandet skedde genom tusentals inlägg.

Kungar i knipa ska inte leva på hoppet
I The King’s Speech kunde George VI snacka sig till respekt
Matti Palm
0

By

2011-05-31

Blogg

Kungar i knipa ska inte leva på hoppet

2011-05-31 | By |

Som konsult i krishanteringsfrågor är det lätt att konstatera att mediedramat när kungen försöker slingra sig ur porrklubbsanklagelser följer en på förhand välkänd dramaturgi. De vanliga fallgroparna blir lätta att känna igen. Att det för en gångs skull handlar om en kung, en prinsessa och ett helt kungarike gör naturligtvis att de mediedramaturgiska dragen med kopplingar tillbaka till de antika tragedierna blir desto tydligare.
I The King's Speech kunde George VI snacka sig till respekt

I The King's Speech kunde George VI snacka sig till respekt

Att kungen skulle kunna snacka sig ur påstådda sexklubbsanklagelser och sammankopplingar med den undre världen var det nog få som trodde skulle bli en succé. Låt oss fokusera på det viktigaste som gått fel i det här fallet. Man måste agera och man måste agera tillräckligt mycket. 

När vi ger råd till kungar i knipa brukar det utspela sig ungefär så här:

Greenhill: Vad är det värsta som den här skandalen kan leda till?

Kungen: Det värsta som kan hända är att jag förlorar hela kungadömet och att min dotter inte får bli drottning. Hjälp!

Greenhill: Vad är det bästa som kan hända?

Kungen: Det är att mitt folk glömmer bort alltihop och struntar i att deras kung är misstänks för sexklubbsbesök och samröre med brottslingar. Det vore jätteskönt. Jag hoppas det händer.

Kungens viktigaste mål är alltså att monarkin inte ska avskaffas. Problemet är att det andra alternativet inte är troligt, att alla bara glömmer bort historien. Vi måste alltså hitta ett mittemellanalternativ. Kanske något som inte är så bekvämt. Kanske lite pinsamt. Men där vi tillsammans fortfarande har styrfart i händelseutvecklingen och får vara med och påverka mediebilden.

Greenhill: Vad sägs om att kanske erkänna lite? Kanske du ändå var på någon nattklubb där något kan ha hänt?

Kungen: Men då blir ju Silvia jättesur! Och folk kommer att tycka att jag har en otidsenlig kvinnosyn!

Greenhill: Men om du blir påkommen med att ljuga kan du bli av med hela kungadömet.

Kungen: OK, jag förstår. Jag får väl sova i gästrummet hela sommaren då. Bara jag får behålla kungadömet.

Vi ser här att kungen måste överge hoppet – om att det jobbiga ska försvinna av sig själv – för att kunna gå vidare och agera i situationen. Förmodligen vill han från början inte tro att det kan gå så illa som att hela monarkin får sig en törn. Typiskt för den här typen av kommunikationskriser är att alla har en tendens att undervärdera dem till en början; tänk tsunaminkatastrofen, BP och diverse ministrars svarta arbetskraft och obetalda TV-avgifter. Kungar i knipa ska alltså inte leva på hoppet.

Om bara vi hade fått ha samtalet ovan med kungen så snart de första snaskiga uppgifterna om boken Den Motvillige Monarken kom ut så kanske vi förmått kungen att förstå hur allvarligt det här är. (Gärna sitta i några fina läderfåtöljer framför en brasa i slottet med en god konjak.) Fast när jag tänker efter lite mer så är det inte så troligt att kungen köpt våra råd, tagit några månader i gästrummet och lite klagomål från sina undersåtar. Så nästa steg i det här skolexemplet i misslyckad kriskommunikation lär väl bli att någon hittar något litet i kungens försvarstal som inte är sant. Då händer värre saker än att Silvia blir sur.

Åter till det grekiska dramat. För att vår hjälte ska få nåd hos gudarna efter sin hybris är han tvungen att förstå vad han gjort för fel, känna vördnad, fruktan och medlidande inför gudarna och på så sätt rena sin själ, katharsis.

SD dominerar inte alls i sociala medier (och Viagra-spam dominerar inte i e-posten)
Matti Palm
8

By

2010-04-26

Blogg

SD dominerar inte alls i sociala medier (och Viagra-spam dominerar inte i e-posten)

2010-04-26 | By |

Bilden som SvD-s politikreporter Tobias Brandel målar upp i dagens tidning är helt felaktig. Att hävda att Sverigedemokraterna dominerar i sociala medier är ungefär lika sant som att säga att mail framförallt används av dem som vill köpa Viagra. ”Sitter du där och mailar? Har du impotensproblem?”

Vissa fakta som presenteras i artikeln stämmer. Men den huvudsakliga slutsatsen är faktiskt helt uppåt väggarna. Det är fel att bedöma Sverigedemokraternas prestation i sociala medier enbart utifrån deras egna kriterier på det här sättet. Då bryr man sig ju inte om vad sociala medier används till, att bygga relationer, övertyga och föra en politisk diskussion.

Låt oss exempelvis se hur Sverigedemokraternas länkar ser ut i en mätning baserad på Twinglydata som vi genomfört åt bloggnätverket Netroots (klicka för att se en större bild):

SD-bloggar

Så här ser SD-bloggarna ut på riktigt. Kartan visar ett mått på synlighet bland bloggar, hur de uppmärksammas av övriga bloggar, ett mått som liknar både Googles page-rank och den citations-analys som man använder för att titta på genomslag av vetenskapliga publikationer. Kartan visar tjocka streck mellan SD-bloggarna, vilket visar att de får extremt många länkar från sin egen lilla krets. Men den visar också att SD-bloggarna inte får länkar från särskilt många bloggar, eftersom ”bubblorna” i kartan är mycket små. Det här mekaniska länkandet mellan några få bloggar kan göra statistiken skev om man inte väger in varifrån länkarna kommer, såsom såväl Knuff som Twingly, Politometern och Google gör på lite olika sätt. Såsom SD länkar här är snudd på att betrakta som spam.

Jag tror det är viktigt att de journalister som nu försöker beskriva partiernas ansträngningar i sociala medier inför valrörelsen dels lär sig att analysera de olika mått på synlighet som finns men framförallt även tittar på innehållet. På samma sätt som Viagra-mail faktiskt är ganska oviktiga jämfört med resten av e-posten i min inbox, så är inte mekaniskt länkande mellan några få bloggar särskilt intressant. Det är helt enkelt inte det som sociala medier handlar om. Det är inte så man övertygar och driver en politisk diskussion. Det är helt enkelt bara en fråga om att SD lyckats lura en reporter.

—

Andra som skrivit intressant om SvD-artikeln:

Brit Stakston, som är en av personerna bakom boken Politik 2.0, skriver att Sverigedemokraterna beter sig på ett sätt som skulle kritiseras starkt om något annat parti gjorde likadant.

Martina Lind, som står bakom Politometern skriver att SvD har ingen koll.

Johan Ulvenlöv på Netroots.

Calle Fridén, som pekar på att SD:s medlemssiffror i sin Facebook-grupp verkar manipulerade.

Matti Palm
8

By

2010-04-06

Blogg

Traditionella medier söker traditionella vinklar

2010-04-06 | By |

Blev du också upprörd när du såg Wikileaks publicering av videon där två amerikanska Apache-helikoptrar mejar ner civila i Irak. Eller ryckte du på axlarna? Läs då det här blogginlägget till slut och se om jag kan spå dig rätt.

Det var 2007 som minst tolv personer, varav två Reutersfotografer, dödades och två barn skadades allvarligt i attacken i Bagdad. Hela tiden hördes blodtörstiga kommentarer från de amerikanska soldaterna när de sköt.

Händelsen spreds snabbt och diskuterades livligt på åtskilliga bloggar och på Twitter. När traditionella medier hakade på publiceringen fanns dock en känsla av lite tveksamhet inför vilken vinkel artiklarna skulle ha. Sociala medier kunde på ett friare sätt diskutera nyheten, utan kravet att anlägga en dagsaktuell nyhetsvinkel.

Det här är ganska vanligt och inget konstigt alls. Ambitionen att skriva utifrån en speciell ”vinkel” är ett effektivt sätt för medier att förenkla och förklara för läsarna vad som har hänt. Men ganska ofta begränsar det också nyhetspresentationen, exempelvis som i det här fallet.

Vad är vinkeln?

– Massaker på civila för över två år sedan i Irak.

– Wikileaks publicerar hemlig film från massaker i Irak.

– USA-soldater hånade civila offer när de sköt.

– Pentagon försökte stoppa film som avslöjar massaker på civila.

Ingen av de här nyhetsvinklarna känns helt klockren, som det heter på journalistiska. Det hände för länge sedan. Vad är Wikileaks? Att fokusera på soldaternas språk känns spekulativt. Pentagons hantering av hemliga dokument är inte så intressant. Och dessutom fanns det något vardagligt över själva videon som gör att man ryser när man ser den; är det så här krig ser ut? Men vardagligheten gör att nyhetsvärdet bleknar något. Wikileaks själva gav sig till och med in i diskussionen om vad som borde vara diskussionen: ”The focus on the Iraq massacre response should be the cover-up and the van/missile attack.”

De traditionella mediernas jakt på traditionella nyhetsvinklar har en tendens att i exempelvis det här fallet ställa till med två problem:

– Det blir knastertorrt när artiklarna handlar om det juridiska spelet.

– De traditionella medierna har en tendens att nedvärdera material som på något sätt inte passar i mallen av vad som är en nyhet.

Däremot har det tillkommit en nyhetsvinkel som traditionella medier kan ta till. Det är att nyheten i sig är att något är stort i sociala medier.

Sociala medier kräver däremot inte en enkel nyhetsvinkel. Där räcker det med att titta på videon och kasta sig in i diskussionen. Därför misstänker jag att du som blev upprörd hittade nyheten i sociala medier. Och du som ryckte på axlarna och tänkte att ytterligare civila offer i något hemligstämplat material som myndigheter försöker stoppa, visst är det hemskt, men det är långt bort och länge sedan. Låt mig då gissa att du läste om nyheten i traditionella medier.

Exempel:

DN fokuserar på om videon är autentisk eller inte.

Även Expressen fokuserar på äkthet.

—

Ett annat fall som tydligt lyfter upp traditionella mediers kamp för att hitta nyhetsvinklar är FRA-lagen. Medierna hade tidigt skrivit om frågan men den var för krånglig, både tekniskt och politiskt för att bli någon stor nyhet. När sedan bloggarna skrev över 7000 blogginlägg om FRA-frågan på en månads tid så hade medierna hittat en nyhetsvinkel som man trodde läsarna var intresserade av: Bloggbävningen.