Det var 2007 som minst tolv personer, varav två Reutersfotografer, dödades och två barn skadades allvarligt i attacken i Bagdad. Hela tiden hördes blodtörstiga kommentarer från de amerikanska soldaterna när de sköt.

Händelsen spreds snabbt och diskuterades livligt på åtskilliga bloggar och på Twitter. När traditionella medier hakade på publiceringen fanns dock en känsla av lite tveksamhet inför vilken vinkel artiklarna skulle ha. Sociala medier kunde på ett friare sätt diskutera nyheten, utan kravet att anlägga en dagsaktuell nyhetsvinkel.

Det här är ganska vanligt och inget konstigt alls. Ambitionen att skriva utifrån en speciell “vinkel” är ett effektivt sätt för medier att förenkla och förklara för läsarna vad som har hänt. Men ganska ofta begränsar det också nyhetspresentationen, exempelvis som i det här fallet.

Vad är vinkeln?

- Massaker på civila för över två år sedan i Irak.

- Wikileaks publicerar hemlig film från massaker i Irak.

- USA-soldater hånade civila offer när de sköt.

- Pentagon försökte stoppa film som avslöjar massaker på civila.

Ingen av de här nyhetsvinklarna känns helt klockren, som det heter på journalistiska. Det hände för länge sedan. Vad är Wikileaks? Att fokusera på soldaternas språk känns spekulativt. Pentagons hantering av hemliga dokument är inte så intressant. Och dessutom fanns det något vardagligt över själva videon som gör att man ryser när man ser den; är det så här krig ser ut? Men vardagligheten gör att nyhetsvärdet bleknar något. Wikileaks själva gav sig till och med in i diskussionen om vad som borde vara diskussionen: “The focus on the Iraq massacre response should be the cover-up and the van/missile attack.”

De traditionella mediernas jakt på traditionella nyhetsvinklar har en tendens att i exempelvis det här fallet ställa till med två problem:

- Det blir knastertorrt när artiklarna handlar om det juridiska spelet.

- De traditionella medierna har en tendens att nedvärdera material som på något sätt inte passar i mallen av vad som är en nyhet.

Däremot har det tillkommit en nyhetsvinkel som traditionella medier kan ta till. Det är att nyheten i sig är att något är stort i sociala medier.

Sociala medier kräver däremot inte en enkel nyhetsvinkel. Där räcker det med att titta på videon och kasta sig in i diskussionen. Därför misstänker jag att du som blev upprörd hittade nyheten i sociala medier. Och du som ryckte på axlarna och tänkte att ytterligare civila offer i något hemligstämplat material som myndigheter försöker stoppa, visst är det hemskt, men det är långt bort och länge sedan. Låt mig då gissa att du läste om nyheten i traditionella medier.

Exempel:

DN fokuserar på om videon är autentisk eller inte.

Även Expressen fokuserar på äkthet.

—

Ett annat fall som tydligt lyfter upp traditionella mediers kamp för att hitta nyhetsvinklar är FRA-lagen. Medierna hade tidigt skrivit om frågan men den var för krånglig, både tekniskt och politiskt för att bli någon stor nyhet. När sedan bloggarna skrev över 7000 blogginlägg om FRA-frågan på en månads tid så hade medierna hittat en nyhetsvinkel som man trodde läsarna var intresserade av: Bloggbävningen.

Det är åtminstone tre kokobäng-slutsatser som Oslo tingsrätt drar, enligt den här artikeln i norska Journalisten. [Tänk ut ett frivilligt skämt om vad som händer mig när jag länkar dit.]

En eloge till Meltwater som tog fighten. Även om det inte räckte i tingsrätten.

Det är mörkermännen bakom den så kallade Klareringstjänsten som står bakom stämningen. Det var en av orsakerna till att vi, när vi drev mediebevakningstjänsten Agent25, drog oss tillbaka från Norge. Det sägs att det var långa tröga möten där större företag utnyttjade regleringens möjligheter för att hålla småskuttarna borta från marknaden.

Varför är det här viktigt då?

Vi har tjatat i tidigare blogginlägg. 1. 2. 3. 

Jag vill inte ödsla utrymme på att argumentera för varför det är smart av tidningarna att uppmuntra att de får länkar till sig. Orkar inte riktigt säga att Google inte är det enda lagliga sättet att söka på internet. För i grund och botten handlar det om att de bakåtsträvande giriga räknenissarna sätter yttrandefriheten i andra hand för att, i det här fallet, få dela på 3,75 miljoner norska kronor. Om det fortfarande är 200 tidningar som står bakom Klareringstjänstens verksamhet innebär det att de alltså sålt internets själ för 18750 norska kronor.

Jag nöjer mig, den här gången, med att komma med ett förslag till alla norska tidningar som fortfarande, 20 år senare, inte fattat varför länkar kan vara bra för affärerna och hela den publicistiska idén – bakåtsträvande snåljåpar som inte förstår att utan den infrastruktur som kallas sökmotorer så försvinner innehåll och till och med yttrandefriheten på sikt . Och som alla som tänker efter lite borde förstå bör det råda balans mellan yttrandefrihet och upphovsrätt. Därför tycker jag att ni borde skaffa ett eget internet!

Det sticker i ögonen på framförallt gamla medieföretag. Så den senaste tiden har just flera medieföretag vänt sin frustration mot sökmotorjätten. AP, TT, The Guardian och i helgen skrev DN:s Peter Wolodarski ett inlägg där han jämför Google med The Pirate Bay:

“Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på någon annans arbete utan att det kostar något. Men modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan.”

Jag förstår inte riktigt hur Peter Wolodarski kan mena att Google “tjänar pengar på någon annans arbete”. Tänk på Pressbyrån som kan sälja ett exemplar av DN för 15 kronor men säkert inte betalar så mycket för den. Google fyller här en liknande funktion i distributionskedjan på internet.

Sökmotorer är helt enkelt en del av infrastrukturen på internet.

När Peter Wolodarski skriver att “modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan”, skulle man precis lika gärna kunna vända på det. Ska tidningarna egentligen inte stå för Googles kostnader? De har ju satsat stort på det traditionella distributionsnätet.

Hursomhelst är deltagandet i sökmotorer högst frivilligt. Som Mikael Zackrisson på VA påpekar finns det faktiskt enkla sätt att slippa bli indexerad i Googles sökmotor. Vilket visserligen är korkat, framförallt eftersom man missar en hel del trafik. Men dessutom förlorar man en bra syndabock, såhär i kristider.

Sen finns det säkert en hel del intressant att säga om innehållet i artikeln också. Men utan att läsa den konstaterar jag att det inte är bra blogg-PR att erbjuda bröstförstoringar mot fördelaktiga blogginlägg.