Traditionella medier söker traditionella vinklar

Blev du också upprörd när du såg Wikileaks publicering av videon där två amerikanska Apache-helikoptrar mejar ner civila i Irak. Eller ryckte du på axlarna? Läs då det här blogginlägget till slut och se om jag kan spå dig rätt.

Det var 2007 som minst tolv personer, varav två Reutersfotografer, dödades och två barn skadades allvarligt i attacken i Bagdad. Hela tiden hördes blodtörstiga kommentarer från de amerikanska soldaterna när de sköt.

Händelsen spreds snabbt och diskuterades livligt på åtskilliga bloggar och på Twitter. När traditionella medier hakade på publiceringen fanns dock en känsla av lite tveksamhet inför vilken vinkel artiklarna skulle ha. Sociala medier kunde på ett friare sätt diskutera nyheten, utan kravet att anlägga en dagsaktuell nyhetsvinkel.

Det här är ganska vanligt och inget konstigt alls. Ambitionen att skriva utifrån en speciell “vinkel” är ett effektivt sätt för medier att förenkla och förklara för läsarna vad som har hänt. Men ganska ofta begränsar det också nyhetspresentationen, exempelvis som i det här fallet.

Vad är vinkeln?

- Massaker på civila för över två år sedan i Irak.

- Wikileaks publicerar hemlig film från massaker i Irak.

- USA-soldater hånade civila offer när de sköt.

- Pentagon försökte stoppa film som avslöjar massaker på civila.

Ingen av de här nyhetsvinklarna känns helt klockren, som det heter på journalistiska. Det hände för länge sedan. Vad är Wikileaks? Att fokusera på soldaternas språk känns spekulativt. Pentagons hantering av hemliga dokument är inte så intressant. Och dessutom fanns det något vardagligt över själva videon som gör att man ryser när man ser den; är det så här krig ser ut? Men vardagligheten gör att nyhetsvärdet bleknar något. Wikileaks själva gav sig till och med in i diskussionen om vad som borde vara diskussionen: “The focus on the Iraq massacre response should be the cover-up and the van/missile attack.”

De traditionella mediernas jakt på traditionella nyhetsvinklar har en tendens att i exempelvis det här fallet ställa till med två problem:

- Det blir knastertorrt när artiklarna handlar om det juridiska spelet.

- De traditionella medierna har en tendens att nedvärdera material som på något sätt inte passar i mallen av vad som är en nyhet.

Däremot har det tillkommit en nyhetsvinkel som traditionella medier kan ta till. Det är att nyheten i sig är att något är stort i sociala medier.

Sociala medier kräver däremot inte en enkel nyhetsvinkel. Där räcker det med att titta på videon och kasta sig in i diskussionen. Därför misstänker jag att du som blev upprörd hittade nyheten i sociala medier. Och du som ryckte på axlarna och tänkte att ytterligare civila offer i något hemligstämplat material som myndigheter försöker stoppa, visst är det hemskt, men det är långt bort och länge sedan. Låt mig då gissa att du läste om nyheten i traditionella medier.

Exempel:

DN fokuserar på om videon är autentisk eller inte.

Även Expressen fokuserar på äkthet.

—

Ett annat fall som tydligt lyfter upp traditionella mediers kamp för att hitta nyhetsvinklar är FRA-lagen. Medierna hade tidigt skrivit om frågan men den var för krånglig, både tekniskt och politiskt för att bli någon stor nyhet. När sedan bloggarna skrev över 7000 blogginlägg om FRA-frågan på en månads tid så hade medierna hittat en nyhetsvinkel som man trodde läsarna var intresserade av: Bloggbävningen.

Ett år med Obama – Marit Woody analyserar i P3:s Brunchrapporten

Idag är det ett år sedan Barack Obama tillträdde som USA:s president. Greenhills Marit Woody talade om Obama som kommunikatör i P3-programmet Brunchrapporten. Här kan du lyssna på programmet i efterhand.

En snabb sökning i mediedatabaserna ger en tydlig bild av hans storhet, även i Sverige; antalet omnämnanden i svenska medier är till och med fler än antalet omnämnanden av Fredrik Reinfeldt.

(Antalet artiklar under 2009 mätt med Agent25.)

Läs mer om Obamas ett år vid makten i SvD, DN.

Welcome to the era of Guessperimentation

Läs Greenhill-medarbetaren Marit Woodys gästinlägg på Twinglys blogg om att experimentera i sociala medier och på realtidswebben. (Engelska)

Realtidswebben – räddningen från målgruppshysterin?

Igår kväll var vi från Greenhill på After Work med temat sociala medier hos Wyatt Media Group. Där höll jag en kort presentation och här kommer en sammanfattning av den.

Är det så att målgruppsbegreppet drar sin sista suck när realtidswebben och tjänster som Twitter, Facebook lite, Twingly Channels och Google Wave är ett faktum? Kort sagt är ju konsumenterna inte längre måltavlor som i flock tar emot budskap, utan individer som söker upp den information som är relevant. Ändå är målgruppstänket fortfarande kärt för många, och undra på det – vi har ju ringat in folk målgrupper i över ett halvt sekel!

Nu spöar Twitter Facebook – i traditionella medier

När man berättar för folk att Facebook har över två miljoner svenska medlemmar så brukar de lyfta på ena ögonbrynet.

“… och Twitter då?” frågar de sen.

När man då berättar att det förmodligen bara är 75 000 svenskar som har ett konto på Twitter så lyfter de på andra ögonbrynet.

Hur kommer det sig då att folk har en tendens att underskatta Facebook och överskatta Twitter? Astrid Haug, publicerade tidigare idag ett blogginlägg om hur ett litet urval danska medier omnämner Facebook och Twitter. Hennes slutsats är att traditionella medier nämner sociala medier allt mer. I hennes diagram har Facebook dock mer än tre gånger så många omnämnanden som Twitter under det senaste kvartalet.

Så, hur ser det ut i Sverige?

Jag gjorde ett diagram baserat på Agent25:s svenska källor, undantaget bloggar. Och det var spektakulärt:

Twitter vs Facebook i svenska medier senaste året.

Att medierna under de senaste 12 månaderna refererar allt mer till Twitter och Facebook är intressant, naturligtvis. Men det som får mig att vakna ur bloggslummern för första gången sedan efter sommaren och äntligen skriva ett inlägg, är siffrorna för augusti. Då är faktiskt Twitter större än Facebook i traditionella medier.

I juni publicerade Cision en intressant undersökning (läs den!) av svenska journalisters förhållande till Twitter. Den undersökningen visar på samma bild, även om den inte jämför olika sociala medier. Men det faktum att 46 procent av de 727 svenska journalisterna som svarat på undersökningen på ett eller annat sätt använder Twitter.

Så här skiljer man de båda tjänsterna åt:

Facebook är naturligtvis fortfarande giganten bland sociala medier. Här kan man göra roliga och smarta kampanjer. (Ingen har väl missat SAS senaste?) Med fan-sidor, tävlingar, spel och annonser är Facebook en utmärkt plattform att komma i kontakt med medlemmar mitt i deras privatliv, utan att det blir påträngande.

Twitter, däremot, är kungen av relationsbyggande verktyg utanför den privata sfären. Det är minglet bland människor lite smartare och coolare än du, precis som alla bra cocktail-partyn. Här kan du frottera dig med astronauter (@CFuglesang), pirater (@brokep), kock-legender (@jamie_oliver), entreprenörer (@eldsjal) och journalister (@matsknutson).

Du behöver inte vara vän med någon för att snacka på ett cocktail-party. Inte på Twitter heller.

Följ mig på Twitter här. Och följ Greenhill Relations här. Och här kan du bli ett fan till Greenhill på vår fan-sida på Facebook.

Kändisarnas hemliga trick för att slå igenom bland sociala medier