PR-byrå Stockholm - Greenhill Relations » sociala medier

“Det räcker inte bara att ha en superbra affärsidé idag – man måste vara kommunikatör också”

Clara Fröberg — Mon, 19 Dec 2011 10:46:16 +0000

Sabina and friends är ett ungt företag som startade sin verksamhet i augusti 2010. Företagsidén är att hyra ut design- och modekläder på prenumeration – något som ligger helt i linje med miljötänket kring konsumtion idag. Deras affärsidé rankas högt bland trendspanare och det var genom en artikel i Dagens Industri om framtidens tjänster som de tre entreprenörerna fick sin idé. Idag driver de sin verksamhet från ett showroom på Östermalm i Stockholm, och har en medlemsklubb med modeintresserade kvinnor. Abonnemangen har olika prisnivå beroende på hur många plagg som plockas ut per månad och det går även bra att hos företaget handla och sälja vintagekläder och köpa smycken och väskor. Greenhill Relations Clara Fröberg har hjälpt Sabina and friends att komma igång med sociala medier för att nå ut till potentiella kunder och etablera sig som varumärke. Greenhill har även hjälpt till med medieträning och kommunikationsrådgivning.

Unni Warner, Åsa Nilsson och Diana Rönnögård

Vari låg utmaningen kommunikationsmässigt när ni startade?
- Vi behövde tala om för folk att vi fanns och lära oss allt från grunden, hela tänket, säger Diana Rönnögård, delägare och en av grundarna av Sabina and friends. För oss var det helt nytt att sprida sin företagsidé på det här sättet. Men det är ett jättebra sätt att nå ut – dessutom hänger vår målgrupp i de sociala medierna så det är viktigt att vi också gör det.

Med hjälp av Greenhill Relations startade Sabina and friends en blogg, en Facebook-sida och ett Twitterkonto.

Kan du ge några exempel på hur ni har jobbat med PR i sociala medier?
- Vi har ju fått lära oss att hela tiden skriva om våra nyheter på vår blogg, men även vad vi gör om dagarna – både privat och med företaget, säger Diana Rönnögård. Att våra kunder kunde vara intresserade av att läsa om våra fritidstips var en nyhet för oss. Vi har även lärt oss om tänket kring att svara på frågor och vara tillgängliga och öppna, försöka visa bilder på våra plagg och produkter, sprida nya samarbeten och ibland skapa små, roliga tävlingar för att erbjuda något extra. Vi har även kommit igång med nyhetsbrev där vi ger extra erbjudanden till våra medlemmar, till exempel att de kan komma ner till oss med sina vänner och ha en after work med klädprovning. Ett bra sätt för oss att synas och träffa nya människor. Att nätverka och vara sociala, hela tiden och överallt är väl den största lärdomen vi har fått med oss!

Vad har varit den största utmaningen kommunikativt?
- Att göra det själva. Och att hela tiden tänka kommunikation i alla sammanhang och att skriva hela tiden. I början fick vi mer hjälp men nu kör vi en liten julkampanj helt själva så vi har lärt oss mycket på det här året. Det räcker inte bara att ha en superbra affärsidé idag – man måste vara kommunikatör också om man vill nå ut.

Faksimil Vi i Vasastan

Vilken aktivitet har varit mest lyckad för er?
- Samarbeten med andra företag och mingel, som till exempel när vi ordnade en pressträff och ett mingel tillsammans med smyckesmärket Push La Kokett som vi tog in till försäljning nu i höstas, säger Diana Rönnögård. Då fick vi flera nya medlemmar.

Faksimil Dagens Industri

Ni har fått otroligt mycket press, har det påverkat er verksamhet positivt?
- Absolut, senast förra veckan fick vi ett mail av en potentiell ny medlem som skrev: “nu har jag hört talas om, och läst om er så många gånger att jag måste bli medlem”. Vi har även varit omnämda i olika trendrapporter, i de flesta stora tidningar och tidskrifter och på förstasidan av Dagens Industri. Det märks när tidningarna skriver för då rasslar det till i mailkorgen. Så att ha etablerat vårt varumärke har vi definitivt lyckats med på ett år – folk känner till oss idag.

Faksimil Expressen

Matti pratar blogganalys hos Twingly

Matti Palm — Mon, 07 Nov 2011 13:38:28 +0000

I förra veckan berättade vi att Greenhill tillsammans med Twingly kommer att starta en utbildning i blogganalys. Nu kan ni läsa en intervju med mig på Twinglybloggen. Märks det att jag är taggad?

Läs intervjun på engelska.

Apropå utbildningen i blogganalys: Vi håller just på att bestämma datum för de första kurstillfällena. Är du nyfiken på kursen? Hör av dig på blogganalys@greenhilrelations.se.

Läs mer om utbildningen här.

Idag startar vi utbildning i blogganalys

Matti Palm — Wed, 02 Nov 2011 09:28:17 +0000

Idag startar vi en utbildning i blogganalys tillsammans med Twingly. Kursen riktar sig till alla kommunikatörer och informationsspecialister som vill få en grundlig förståelse för hur bloggosfären inom ett visst område fungerar. Även exempelvis PR-konsulter som vill göra analyser för sina kunder är hjärtligt välkomna.

Vi på Greenhill har arbetat i många kundprojekt som inletts med en analys av bloggar och andra sociala medier. Det ger ofta en gedigen grund att stå på och kan ofta ge svar på frågor som: Vilka är de viktigaste bloggarna inom mitt område? Vilken roll bör vår organisation ha om vi vill få bloggare att engagera sig i oss eller en viss fråga? Hur kan vi få större genomslag för vår egen bloggsatsning?

Vi kommer också ha möjlighet att skräddarsy kurser för organisationer och företag.

Läs mer om kursen här.

Vi kommer att sätta upp ett antal datum då kursen kommer att hållas. Men hör av dig redan nu, om du är intresserad av att få en plats tidigt eller vill diskutera en skräddarsydd kurs: blogganalys@greenhillrelations.se

—

Idag skriver Dagens Media om Twingly Insight, det verktyg som vi kommer att använda i utbildningen.

Läs också Twinglys pressmeddelande och blogginlägg om utbildningen. Och Twinglys blogginlägg om nya Twingly Insight-tjänsten.

Matkrig i bloggosfären

Eleonora Hansi — Thu, 27 Oct 2011 14:09:27 +0000

Det senaste dygnet har vi kunnat följa en redig tomatkastning i matbloggosfären. Allt började med att Muttis grossist i hårda ordalag hyvlade av en matbloggare som kritiserat Muttis ketchup. Detta skedde i grossistens egen blogg, som inte helt uppenbart – men inte heller helt dolt – är kopplad till företaget. Pang var kriget igång. Den förorättade matbloggaren spred blixtsnabbt ordet via sin blogg, via Twitter och via Facebook, och fick på kort tid med sig mängder av människor som svor att sluta köpa Muttis produkter. Knappt ett dygn senare gjorde grossisten en pudel, bad om ursäkt och lovade bot och bättring.Varför blev då bloggosfären så uppretad? Jo, för att:

Kritiken ansågs komma från ett företag, inte från en privatperson.
I matbloggosfären håller man normalt sett en vänlig ton
Matbloggare i allmänhet gillar Mutti – och blev därför besvikna när en representant för varumärket betedde sig illa

Slutsats:
Sociala medier är kommunikationskanaler som kan nyttjas både privat och professionellt. Samtidigt kan de flesta av oss kartläggas genom en snabb googling. Därför ska man utgå från att om man bloggar eller twittrar i sitt eget namn, så gör man det per definition även som representant för sitt företag. Alltid, och utan undantag.

Därmed går det inte att ocensurerat spy galla i sociala medier, inte om man är mån om sitt levebröd, i alla fall. Det går inte ens om man tycker att man är lite av en underdog som slåss mot större och starkare konkurrenter – för det perspektivet har sällan omvärlden. Det man däremot kan göra, är att be om ursäkt när man felat. Nu när Muttis grossist har gjort detta, håller vi tummarna för att matbloggarna också är beredda att förlåta.

Traditionella medier söker traditionella vinklar

Matti Palm — Tue, 06 Apr 2010 19:43:36 +0000

Blev du också upprörd när du såg Wikileaks publicering av videon där två amerikanska Apache-helikoptrar mejar ner civila i Irak. Eller ryckte du på axlarna? Läs då det här blogginlägget till slut och se om jag kan spå dig rätt.

Det var 2007 som minst tolv personer, varav två Reutersfotografer, dödades och två barn skadades allvarligt i attacken i Bagdad. Hela tiden hördes blodtörstiga kommentarer från de amerikanska soldaterna när de sköt.

Händelsen spreds snabbt och diskuterades livligt på åtskilliga bloggar och på Twitter. När traditionella medier hakade på publiceringen fanns dock en känsla av lite tveksamhet inför vilken vinkel artiklarna skulle ha. Sociala medier kunde på ett friare sätt diskutera nyheten, utan kravet att anlägga en dagsaktuell nyhetsvinkel.

Det här är ganska vanligt och inget konstigt alls. Ambitionen att skriva utifrån en speciell “vinkel” är ett effektivt sätt för medier att förenkla och förklara för läsarna vad som har hänt. Men ganska ofta begränsar det också nyhetspresentationen, exempelvis som i det här fallet.

Vad är vinkeln?

- Massaker på civila för över två år sedan i Irak.

- Wikileaks publicerar hemlig film från massaker i Irak.

- USA-soldater hånade civila offer när de sköt.

- Pentagon försökte stoppa film som avslöjar massaker på civila.

Ingen av de här nyhetsvinklarna känns helt klockren, som det heter på journalistiska. Det hände för länge sedan. Vad är Wikileaks? Att fokusera på soldaternas språk känns spekulativt. Pentagons hantering av hemliga dokument är inte så intressant. Och dessutom fanns det något vardagligt över själva videon som gör att man ryser när man ser den; är det så här krig ser ut? Men vardagligheten gör att nyhetsvärdet bleknar något. Wikileaks själva gav sig till och med in i diskussionen om vad som borde vara diskussionen: “The focus on the Iraq massacre response should be the cover-up and the van/missile attack.”

De traditionella mediernas jakt på traditionella nyhetsvinklar har en tendens att i exempelvis det här fallet ställa till med två problem:

- Det blir knastertorrt när artiklarna handlar om det juridiska spelet.

- De traditionella medierna har en tendens att nedvärdera material som på något sätt inte passar i mallen av vad som är en nyhet.

Däremot har det tillkommit en nyhetsvinkel som traditionella medier kan ta till. Det är att nyheten i sig är att något är stort i sociala medier.

Sociala medier kräver däremot inte en enkel nyhetsvinkel. Där räcker det med att titta på videon och kasta sig in i diskussionen. Därför misstänker jag att du som blev upprörd hittade nyheten i sociala medier. Och du som ryckte på axlarna och tänkte att ytterligare civila offer i något hemligstämplat material som myndigheter försöker stoppa, visst är det hemskt, men det är långt bort och länge sedan. Låt mig då gissa att du läste om nyheten i traditionella medier.

Exempel:

DN fokuserar på om videon är autentisk eller inte.

Även Expressen fokuserar på äkthet.

—

Ett annat fall som tydligt lyfter upp traditionella mediers kamp för att hitta nyhetsvinklar är FRA-lagen. Medierna hade tidigt skrivit om frågan men den var för krånglig, både tekniskt och politiskt för att bli någon stor nyhet. När sedan bloggarna skrev över 7000 blogginlägg om FRA-frågan på en månads tid så hade medierna hittat en nyhetsvinkel som man trodde läsarna var intresserade av: Bloggbävningen.

Ett år med Obama – Marit Woody analyserar i P3:s Brunchrapporten

Matti Palm — Wed, 20 Jan 2010 18:03:30 +0000

Idag är det ett år sedan Barack Obama tillträdde som USA:s president. Greenhills Marit Woody talade om Obama som kommunikatör i P3-programmet Brunchrapporten. Här kan du lyssna på programmet i efterhand.

En snabb sökning i mediedatabaserna ger en tydlig bild av hans storhet, även i Sverige; antalet omnämnanden i svenska medier är till och med fler än antalet omnämnanden av Fredrik Reinfeldt.

(Antalet artiklar under 2009 mätt med Agent25.)

Läs mer om Obamas ett år vid makten i SvD, DN.

Welcome to the era of Guessperimentation

Matti Palm — Mon, 30 Nov 2009 14:41:12 +0000

Läs Greenhill-medarbetaren Marit Woodys gästinlägg på Twinglys blogg om att experimentera i sociala medier och på realtidswebben. (Engelska)

Realtidswebben – räddningen från målgruppshysterin?

Marit Woody — Fri, 23 Oct 2009 14:42:39 +0000

Igår kväll var vi från Greenhill på After Work med temat sociala medier hos Wyatt Media Group. Där höll jag en kort presentation och här kommer en sammanfattning av den.

Är det så att målgruppsbegreppet drar sin sista suck när realtidswebben och tjänster som Twitter, Facebook lite, Twingly Channels och Google Wave är ett faktum? Kort sagt är ju konsumenterna inte längre måltavlor som i flock tar emot budskap, utan individer som söker upp den information som är relevant. Ändå är målgruppstänket fortfarande kärt för många, och undra på det – vi har ju ringat in folk målgrupper i över ett halvt sekel!

Sedan James Dean var en Ung rebell på 50-talet, och tonåringen fick sitt genombrott, har vi badat i målgruppsbegrepp som Tweenies, Mappies, Lattemammor och Yuppies. Alla kommunikatörer med självaktning skulle uppfinna sin egen målgruppsdefinition. När antalet kanaler var begränsade och redaktörer satt på den stora makten var det en smart tanke att ringa in konsumenter i målgrupper för att träffa rätt i sin marknadsföring.

Men år 2000 lanserades Google AdWords som vände upp och ner på alltihop. Googles annonser blev en genväg förbi målgruppen direkt till individen. De svar en sökning på Google ger utgår nämligen inte från vilken målgrupp jag tillhör utan från det jag letar efter.

Därefter har sociala medier och realtidswebben utvecklats i raketfart. Idag är vi som konsumenter vana att själva söka upp vår information och vi vill prata direkt med företagen som vi är intresserade av. Och vi är otåliga. Vi förväntar oss att få svar i våra egna kanaler där vi befinner oss, inte genom telefonköer eller kundtjänstformulär.

Därför gäller det för företag och organisationer att ta utvecklingen på allvar och värdesätta de individuella kontakterna de nya kommunikationssätten erbjuder. Mitt i denna verklighet är målgruppstänket inte längre relevant. Kunderna väljer vilka kanaler företag ska befinna sig i – inte tvärt om.

Sedan kan det vara så att det inte passar alla företag och varumärken att kommunicera i sociala medier – men för de allra flesta innebär det fantastiska möjligheter att direkt nå sina kunder. Genom att till exempel ta hand om kundtjänstärenden direkt på Twitter, och genom att fånga upp och delta i diskussioner kring sitt varumärke, får man ett försprång och kan reda ut problem och frågeställningar snabbt och effektivt. För att inte tala om vilken kännedom man plötsligt får om de som använder ens produkter, tjänster och varor.

Andra ypperliga exempel på kanaler att kommunicera i är Facebook och Twingly Channels. Jag väljer själv om jag vill bli fan till ett varumärke eller en organisation på Facebook. Och när jag har gjort det valet är det högst troligt att jag också lyssnar mer aktivt på den information jag får.

Twingly Channels å sin sida samlar information från olika kanaler kring ett ämne och låter användarna kommentera och diskutera i realtid. Det fungerar alltså som ett informationsfilter. Gemensamt för dessa och övriga sociala medier är att de skapas och utvecklas av sina användare. Och alla väljer sitt eget innehåll. Så vad ger då egentligen en målgruppsanalys, när individerna är sina egna redaktörer och läsarna själva väljer sitt innehåll?

Nu spöar Twitter Facebook – i traditionella medier

Matti Palm — Tue, 01 Sep 2009 10:27:15 +0000

När man berättar för folk att Facebook har över två miljoner svenska medlemmar så brukar de lyfta på ena ögonbrynet.

“… och Twitter då?” frågar de sen.

När man då berättar att det förmodligen bara är 75 000 svenskar som har ett konto på Twitter så lyfter de på andra ögonbrynet.

Hur kommer det sig då att folk har en tendens att underskatta Facebook och överskatta Twitter? Astrid Haug, publicerade tidigare idag ett blogginlägg om hur ett litet urval danska medier omnämner Facebook och Twitter. Hennes slutsats är att traditionella medier nämner sociala medier allt mer. I hennes diagram har Facebook dock mer än tre gånger så många omnämnanden som Twitter under det senaste kvartalet.

Så, hur ser det ut i Sverige?

Jag gjorde ett diagram baserat på Agent25:s svenska källor, undantaget bloggar. Och det var spektakulärt:

Twitter vs Facebook i svenska medier senaste året.

Att medierna under de senaste 12 månaderna refererar allt mer till Twitter och Facebook är intressant, naturligtvis. Men det som får mig att vakna ur bloggslummern för första gången sedan efter sommaren och äntligen skriva ett inlägg, är siffrorna för augusti. Då är faktiskt Twitter större än Facebook i traditionella medier.

I juni publicerade Cision en intressant undersökning (läs den!) av svenska journalisters förhållande till Twitter. Den undersökningen visar på samma bild, även om den inte jämför olika sociala medier. Men det faktum att 46 procent av de 727 svenska journalisterna som svarat på undersökningen på ett eller annat sätt använder Twitter.

Så här skiljer man de båda tjänsterna åt:

Facebook är naturligtvis fortfarande giganten bland sociala medier. Här kan man göra roliga och smarta kampanjer. (Ingen har väl missat SAS senaste?) Med fan-sidor, tävlingar, spel och annonser är Facebook en utmärkt plattform att komma i kontakt med medlemmar mitt i deras privatliv, utan att det blir påträngande.

Twitter, däremot, är kungen av relationsbyggande verktyg utanför den privata sfären. Det är minglet bland människor lite smartare och coolare än du, precis som alla bra cocktail-partyn. Här kan du frottera dig med astronauter (@CFuglesang), pirater (@brokep), kock-legender (@jamie_oliver), entreprenörer (@eldsjal) och journalister (@matsknutson).

Du behöver inte vara vän med någon för att snacka på ett cocktail-party. Inte på Twitter heller.

Följ mig på Twitter här. Och följ Greenhill Relations här. Och här kan du bli ett fan till Greenhill på vår fan-sida på Facebook.

Kändisarnas hemliga trick för att slå igenom bland sociala medier

Åsa Melin Mandre — Fri, 20 Mar 2009 15:12:12 +0000

Jag tror mig ha genomskådat en PR-strategi här i veckan. Någonstans finns en hemlig PR-konsult med en speciell kundkrets; kända människor med makt men som inte orkar engagera sig i de sociala medierna. De här kända människornas brist på engagemang gör att de inte slagit igenom på riktigt på exempelvis mikrobloggtjänsten Twitter och bland bloggar. Det svider nog. Men nu har de fått och följt samma PR-råd:

Dissa bloggare/mikrobloggare/internetkulturen så slår du igenom big time!

Här är exemplen som jag bygger min spekulativa observation på:

- I veckan har Amelia Adamo blivit utsatt för en skvallerattack på Twitter av Sigge Eklund och Fredrik Virtanen. De spred nattliga romansrykten om henne och en annan känd journalist. Amelias reaktion; hon rasar mot Sigge och Fredrik samt hoppar på Twitter och internetkulturen generellt. Vad händer? Någon bloggare reagerar till T witters försvar och det twittras såklart om det inträffade.

- Innan dess uttalade sig Mats Svegfors i en artikel i Svenska Dagbladet om att det är mest smörja i bloggosfären. Resultat; lite twinglylänkar till Svenskan-artikeln, uppföljning i P3:s Brunchrapporten på måndag och en hel del mikrobbloggande om det.

Jag tycker inte att PR-rådet fungerar dock. De slår inte igenom big time. Bloggarna och twittrarna bjuder inte på uppmärksamhet och länkar i onödan. De diskuterar nog annat än att ägna sig åt sådan smörja. Annat var det förr, jag minns när Bertil Torekull använde sig av samma grepp 2007, då tog det skruv minsann.

Så. Kära hemliga PR-konsult med alla de kända uppdragsgivarna, det är dags att tänka nytt.