Image Image Image Image Image Image Image Image Image

twitter

Gabriella Lahti

By

2013-12-06

Att apa sig – PR-häxan #2

2013-12-06 | By |

Lyssna på iTunes och prenumerera

Det är dags för andra avsnittet av PR-häxan! I dag är temat: Att apa sig. Vad  betyder det egentligen, vem är en apa och vad ger det för resultat? Vi tar upp allt från den omtalade krönikan skriven av Ehsan Fadakar, debattredaktör på Aftonbladet, Miley Cyrus och hennes nya stil samt en upseendeväckande PR-kampanj där Fredrik Hjelmqvist svalde en högtalare. Detta, och mycket mer, i dagens avsnitt.

Vi som pratar heter: Matti Palm, Åsa Melin Mandre, Gabriella Lahti, Ulf Lindholm.

Matti Palm

By

2013-02-20

Dagens Media skriver om Greenhill

2013-02-20 | By |

Idag kan ni läsa om oss i Dagens Media. Artikeln handlar om hur vi samarbetar med Unionen kring opinionsbildning i sociala medier och vilken roll exempelvis Twitter har i hur verklighetsbeskrivningen formas i traditionella medier. Tyvärr finns artikeln bara i pappersversionen av tidningen, eller nedladdningsbar för prenumeranter.

På bilden syns Matti Palm, Johan Ulvenlöv, Unionen, och Åsa Melin Mandre.

dagens media

 

Eleonora Hansi

By

2012-12-07

SAS-krisens elva dagar på Twitter

2012-12-07 | By |

Genom strategisk aktivitet i sociala medier under hela SAS-krisen gjorde vår kund Unionen stor skillnad för sina medlemmar. Vid ett seminarium på Norra Latin i Stockholm presenterades idag arbetet bakom kulisserna under de hektiska förhandlingsdygnen i november.

En av de viktigaste lärdomarna är att vid förhandlingar av den här digniteten blir striden om vem som har tolkningsföreträde i medierna mycket viktig. Genom att vara konstant aktiva och tillgängliga via Twitter, förutom ett aktivt pressarbete, fick Unionen fram en verklighetsbeskrivning som annars skulle ha överskuggats av den sanning som ursprungligen påstods gälla från SAS-ledningens sida.

Som första fackförbund twittrade Unionen inifrån fackliga förhandlingar under krisen. Jag misstänker att det inte blir de sista Twitterförhandlingarna vi får se.

Läs mer om hur Unionen arbetade på Unionens blogg.

Här kan du se seminariet:

Uppdatering: Idag skriver SvD Näringsliv om Unionens arbete i sociala medier under SAS-krisen.

Matti Palm

By

2010-02-09

Hype-ryttarnas tröttsamma Twitter-attacker

2010-02-09 | By |

Mikrobloggandet har varit utsatt för attack den senaste tiden. Sammanfattningsvis sker kritiken med hype-logiken: Alla kan väl hålla med om att Twitter inte är så extremt superbra som några få entusiaster påstår. En sorts automatisk dramaturgi som alla, från de gamla grekerna till kvällstidningarna och konsultföretaget Gartner har använt med framgång. Hyllar man något tillräckligt mycket kan även den mest inbitna supportern bli besviken. Ett bra exempel är hur teckentydarna lyfter fram hur Obamas stöd minskar. Och visst, han själv skulle nog önskat sig lite lägre förhoppningar att leva upp till. Ordet ”ihjälkramad” skulla passa bra, om det inte vore en president.

Åter till tecknen på Twitters undergång:

– Mikrobloggar är en hype som företag hoppar på med undermålig utvärdering och med, i bästa fall, grumliga mål. Så kan man sammanfatta Fredrik Stenbecks blogginlägg igår ”Twitter + Hype = Sant”.

– SvD-artikeln i förra veckan slår fast att ”Politiker nobbar Twitterkontakter”, sedan 69 av 77 riksdagsledamöter låtit bli att svara reportern på Twitter. Logiken verkar vara att politiker bara hoppar på trenden utan att det är på riktigt.

– I en artikel i Computer Sweden om att Twitter tappat trafik i USA förutspår doktoranden Jeanette Fors att sociala medier kommer att minska i betydelse.

Precis som det är lätt att kritisera alltför hyllade företeelser är det naturligtvis lätt att i efterhand kritisera den sortens spådomskonst som Gartner eller vem som helst som dömer ut fenomen baserat på att ”det är en hype” ägnar sig åt. Det är bara att gå tillbaka i tiden en smula för att få rätt i efterhand. Se exempelvis Gartners kurva för 2005 där det är tydligt att vissa förutsägelser slår in, vissa inte. Att handskriven text, som tolkas av datorer, skulle bli mainstream, till exempel, är ju fel. Inte heller har RSS-formatet dött sotdöden. (Självklart kan troende hype-ryttare komma med motargument, eftersom de alltid kan hävda att hypen i själva verket redan befinner sig på nästa topp.)

Så låt oss inte döma ut saker för att de är hypade och låt oss inte heller håna de som försöker förutspå framtiden. Betydligt mer givande är det att backa två steg och försöka se bortom buzz-orden. Vari består den verkliga utvecklingen?

När det gäller mikrobloggar, realtidswebben eller vilket ord man nu väljer för dagen så vill jag påstå att företag och organisationer som tar för sig har mycket att vinna och förmodligen till och med får ett försprång gentemot andra som tror sig styra information genom att inte vara tillgängliga, inte svara och inte delta i diskussionen. Vi vet av egen erfarenhet att det går att skapa affärsnytta med hjälp av sociala medier. Dessutom formar sociala medier företag så att de blir mer lyssnande och snabbfotade och på sikt även öppnare.

Jag har svårt att se en unplugged-hype runt hörnet där företagen tävlar i att göra avbön:

”Vi upptäckte att vi inte hade några intressanta saker att tala om, ingen brydde sig liksom. Så därför har vi gått tillbaka till att enbart köpa TV-tid och pumpa ut vårt budskap utan att någon kan säga emot.”

Relaterad läsning är den här underhållande Tweeten där TV4 förgäves försöker få tag någon att intervjua på SJ om trafikproblemen för tågen mellan Stockholm och Uppsala. Även Facebook används i jakten. Någon som tror att det är en bra idé om SJ inte svarar?

Marit Woody

By

2009-10-23

Realtidswebben – räddningen från målgruppshysterin?

2009-10-23 | By |

target_groups

Igår kväll var vi från Greenhill på After Work med temat sociala medier hos Wyatt Media Group. Där höll jag en kort presentation och här kommer en sammanfattning av den.

Är det så att målgruppsbegreppet drar sin sista suck när realtidswebben och tjänster som Twitter, Facebook lite, Twingly Channels och Google Wave är ett faktum? Kort sagt är ju konsumenterna inte längre måltavlor som i flock tar emot budskap, utan individer som söker upp den information som är relevant. Ändå är målgruppstänket fortfarande kärt för många, och undra på det – vi har ju ringat in folk målgrupper i över ett halvt sekel!

Sedan James Dean var en Ung rebell på 50-talet, och tonåringen fick sitt genombrott, har vi badat i målgruppsbegrepp som Tweenies, Mappies, Lattemammor och Yuppies. Alla kommunikatörer med självaktning skulle uppfinna sin egen målgruppsdefinition. När antalet kanaler var begränsade och redaktörer satt på den stora makten var det en smart tanke att ringa in konsumenter i målgrupper för att träffa rätt i sin marknadsföring.
Men år 2000 lanserades Google AdWords som vände upp och ner på alltihop. Googles annonser blev en genväg förbi målgruppen direkt till individen. De svar en sökning på Google ger utgår nämligen inte från vilken målgrupp jag tillhör utan från det jag letar efter.
Därefter har sociala medier och realtidswebben utvecklats i raketfart. Idag är vi som konsumenter vana att själva söka upp vår information och vi vill prata direkt med företagen som vi är intresserade av. Och vi är otåliga. Vi förväntar oss att få svar i våra egna kanaler där vi befinner oss, inte genom telefonköer eller kundtjänstformulär.
Därför gäller det för företag och organisationer att ta utvecklingen på allvar och värdesätta de individuella kontakterna de nya kommunikationssätten erbjuder. Mitt i denna verklighet är målgruppstänket inte längre relevant. Kunderna väljer vilka kanaler företag ska befinna sig i – inte tvärt om.
Sedan kan det vara så att det inte passar alla företag och varumärken att kommunicera i sociala medier – men för de allra flesta innebär det fantastiska möjligheter att direkt nå sina kunder. Genom att till exempel ta hand om kundtjänstärenden direkt på Twitter, och genom att fånga upp och delta i diskussioner kring sitt varumärke, får man ett försprång och kan reda ut problem och frågeställningar snabbt och effektivt. För att inte tala om vilken kännedom man plötsligt får om de som använder ens produkter, tjänster och varor.
Andra ypperliga exempel på kanaler att kommunicera i är Facebook och Twingly Channels. Jag väljer själv om jag vill bli fan till ett varumärke eller en organisation på Facebook. Och när jag har gjort det valet är det högst troligt att jag också lyssnar mer aktivt på den information jag får.
Twingly Channels å sin sida samlar information från olika kanaler kring ett ämne och låter användarna kommentera och diskutera i realtid. Det fungerar alltså som ett informationsfilter. Gemensamt för dessa och övriga sociala medier är att de skapas och utvecklas av sina användare. Och alla väljer sitt eget innehåll. Så vad ger då egentligen en målgruppsanalys, när individerna är sina egna redaktörer och läsarna själva väljer sitt innehåll?
Matti Palm

By

2009-09-01

Nu spöar Twitter Facebook – i traditionella medier

2009-09-01 | By |

När man berättar för folk att Facebook har över två miljoner svenska medlemmar så brukar de lyfta på ena ögonbrynet.

”… och Twitter då?” frågar de sen.

När man då berättar att det förmodligen bara är 75 000 svenskar som har ett konto på Twitter så lyfter de på andra ögonbrynet.

Hur kommer det sig då att folk har en tendens att underskatta Facebook och överskatta Twitter? Astrid Haug, publicerade tidigare idag ett blogginlägg om hur ett litet urval danska medier omnämner Facebook och Twitter. Hennes slutsats är att traditionella medier nämner sociala medier allt mer. I hennes diagram har Facebook dock mer än tre gånger så många omnämnanden som Twitter under det senaste kvartalet.

Så, hur ser det ut i Sverige?

Jag gjorde ett diagram baserat på Agent25:s svenska källor, undantaget bloggar. Och det var spektakulärt:

Twitter vs Facebook i svenska medier senaste året.

Twitter vs Facebook i svenska medier senaste året.

Att medierna under de senaste 12 månaderna refererar allt mer till Twitter och Facebook är intressant, naturligtvis. Men det som får mig att vakna ur bloggslummern för första gången sedan efter sommaren och äntligen skriva ett inlägg, är siffrorna för augusti. Då är faktiskt Twitter större än Facebook i traditionella medier.

I juni publicerade Cision en intressant undersökning (läs den!) av svenska journalisters förhållande till Twitter. Den undersökningen visar på samma bild, även om den inte jämför olika sociala medier. Men det faktum att 46 procent av de 727 svenska journalisterna som svarat på undersökningen på ett eller annat sätt använder Twitter.

Så här skiljer man de båda tjänsterna åt:

Facebook är naturligtvis fortfarande giganten bland sociala medier. Här kan man göra roliga och smarta kampanjer. (Ingen har väl missat SAS senaste?) Med fan-sidor, tävlingar, spel och annonser är Facebook en utmärkt plattform att komma i kontakt med medlemmar mitt i deras privatliv, utan att det blir påträngande.

Twitter, däremot, är kungen av relationsbyggande verktyg utanför den privata sfären. Det är minglet bland människor lite smartare och coolare än du, precis som alla bra cocktail-partyn. Här kan du frottera dig med astronauter (@CFuglesang), pirater (@brokep), kock-legender (@jamie_oliver), entreprenörer (@eldsjal) och journalister (@matsknutson).

Du behöver inte vara vän med någon för att snacka på ett cocktail-party. Inte på Twitter heller.

Följ mig på Twitter här. Och följ Greenhill Relations här. Och här kan du bli ett fan till Greenhill på vår fan-sida på Facebook.

Åsa Melin Mandre

By

2009-03-20

Kändisarnas hemliga trick för att slå igenom bland sociala medier

2009-03-20 | By |

Jag tror mig ha genomskådat en PR-strategi här i veckan. Någonstans finns en hemlig PR-konsult med en speciell kundkrets; kända människor med makt men som inte orkar engagera sig i de sociala medierna. De här kända människornas brist på engagemang gör att de inte slagit igenom på riktigt på exempelvis mikrobloggtjänsten Twitter och bland bloggar. Det svider nog. Men nu har de fått och följt samma PR-råd:   

Dissa bloggare/mikrobloggare/internetkulturen så slår du igenom big time!
Här är exemplen som jag bygger min spekulativa observation på:
– I veckan har Amelia Adamo blivit utsatt för en skvallerattack på Twitter av Sigge Eklund och Fredrik Virtanen. De spred nattliga romansrykten om henne och en annan känd journalist. Amelias reaktion; hon rasar mot Sigge och Fredrik samt hoppar på Twitter och internetkulturen generellt. Vad händer? Någon bloggare reagerar till Twitters försvar och det twittras såklart om det inträffade. 
– Innan dess uttalade sig Mats Svegfors i en artikel i Svenska Dagbladet om att det är mest smörja i bloggosfären. Resultat; lite twinglylänkar till Svenskan-artikeln, uppföljning i P3:s Brunchrapporten på måndag och en hel del mikrobbloggande om det.
Jag tycker inte att PR-rådet fungerar dock. De slår inte igenom big time. Bloggarna och twittrarna bjuder inte på uppmärksamhet och länkar i onödan. De diskuterar nog annat än att ägna sig åt sådan smörja. Annat var det förr, jag minns när Bertil Torekull använde sig av samma grepp 2007, då tog det skruv minsann. 
Så. Kära hemliga PR-konsult med alla de kända uppdragsgivarna, det är dags att tänka nytt.