Hype-ryttarnas tröttsamma Twitter-attacker
2010-02-09 | By Matti Palm |
Mikrobloggandet har varit utsatt för attack den senaste tiden. Sammanfattningsvis sker kritiken med hype-logiken: Alla kan väl hålla med om att Twitter inte är så extremt superbra som några få entusiaster påstår. En sorts automatisk dramaturgi som alla, från de gamla grekerna till kvällstidningarna och konsultföretaget Gartner har använt med framgång. Hyllar man något tillräckligt mycket kan även den mest inbitna supportern bli besviken. Ett bra exempel är hur teckentydarna lyfter fram hur Obamas stöd minskar. Och visst, han själv skulle nog önskat sig lite lägre förhoppningar att leva upp till. Ordet ”ihjälkramad” skulla passa bra, om det inte vore en president.
Åter till tecknen på Twitters undergång:
– Mikrobloggar är en hype som företag hoppar på med undermålig utvärdering och med, i bästa fall, grumliga mål. Så kan man sammanfatta Fredrik Stenbecks blogginlägg igår ”Twitter + Hype = Sant”.
– SvD-artikeln i förra veckan slår fast att ”Politiker nobbar Twitterkontakter”, sedan 69 av 77 riksdagsledamöter låtit bli att svara reportern på Twitter. Logiken verkar vara att politiker bara hoppar på trenden utan att det är på riktigt.
– I en artikel i Computer Sweden om att Twitter tappat trafik i USA förutspår doktoranden Jeanette Fors att sociala medier kommer att minska i betydelse.
Precis som det är lätt att kritisera alltför hyllade företeelser är det naturligtvis lätt att i efterhand kritisera den sortens spådomskonst som Gartner eller vem som helst som dömer ut fenomen baserat på att ”det är en hype” ägnar sig åt. Det är bara att gå tillbaka i tiden en smula för att få rätt i efterhand. Se exempelvis Gartners kurva för 2005 där det är tydligt att vissa förutsägelser slår in, vissa inte. Att handskriven text, som tolkas av datorer, skulle bli mainstream, till exempel, är ju fel. Inte heller har RSS-formatet dött sotdöden. (Självklart kan troende hype-ryttare komma med motargument, eftersom de alltid kan hävda att hypen i själva verket redan befinner sig på nästa topp.)
Så låt oss inte döma ut saker för att de är hypade och låt oss inte heller håna de som försöker förutspå framtiden. Betydligt mer givande är det att backa två steg och försöka se bortom buzz-orden. Vari består den verkliga utvecklingen?
När det gäller mikrobloggar, realtidswebben eller vilket ord man nu väljer för dagen så vill jag påstå att företag och organisationer som tar för sig har mycket att vinna och förmodligen till och med får ett försprång gentemot andra som tror sig styra information genom att inte vara tillgängliga, inte svara och inte delta i diskussionen. Vi vet av egen erfarenhet att det går att skapa affärsnytta med hjälp av sociala medier. Dessutom formar sociala medier företag så att de blir mer lyssnande och snabbfotade och på sikt även öppnare.
Jag har svårt att se en unplugged-hype runt hörnet där företagen tävlar i att göra avbön:
”Vi upptäckte att vi inte hade några intressanta saker att tala om, ingen brydde sig liksom. Så därför har vi gått tillbaka till att enbart köpa TV-tid och pumpa ut vårt budskap utan att någon kan säga emot.”
—
Relaterad läsning är den här underhållande Tweeten där TV4 förgäves försöker få tag någon att intervjua på SJ om trafikproblemen för tågen mellan Stockholm och Uppsala. Även Facebook används i jakten. Någon som tror att det är en bra idé om SJ inte svarar?
Comments
-
Tror du misstolkat min postning aningens. Att jag anser att Twtiter är överhypat för företag stämmer, men det betyder inte att jag inte tycker kanalen är bra. Är en mycket stark förespråkare av just mikrobloggar och det gäller externt så väl som internt (min blogg är sedan över två år fullproppad med sådana poster bl.a.). Jag tror ej heller att de kommer att försvinna, tvärtom, jag tror de kommer mogna och bli en del av vår vardag, både för person och företag. När mognaden kommer även en mer sansad syn på hur man skall använda denna typ av tjänster som företag. I vissa fall är detta inte fallet idag, därav min post.
Tycker även att SvD artikeln är ett ypperligt exempel på vad jag menar och då menar jag att SvD är de som inte riktigthar greppat denna kanal. SvD tycker att politikerna skall svara på ALLT t.o.m från okända (ingen bild, ingen beskrivning, inga följare och ingen som följer) bara för att de står och skriker i ett gathörn. Jag hade själv varit tveksam till att svara denne person http://twitter.com/Max_Emil/ (vilket är SvDs fiktive Twittrare).
Även jag tycker således att både SvDs och Computer Swedens artiklar är ytterst märkliga.
Håller med dig i det du skriver om denna kanals potential, men vidhåller att företag måste ha mål och plan för hur de skall hantera kanalen, precis som i all annan affärsverksamhet, vara sig det är att ta en risk eller att vänta till sist, så behövs mål med det man gör.
-
Visst, vi håller nog med varandra om mycket i hur exempelvis företag bör arbeta för att få nytta av sociala medier. Men eftersom jag är allergisk mot begreppet hype – det har en tendens att förstöra vidare diskussion – så måste jag ändå ställa mig på andra sidan i det här fallet. Jag tycker helt enkelt att din retorik är fel.
Jag har letat efter den hype du beskriver. Men inte hittat den. Var är dessa överdrivna hyllningskörer som du hänvisar till? Jag ser tvärtom att alla som talar om mikrobloggar garderar sig med att det är få personer som egentligen har nytta av det och att fenomenet är ganska lite spritt. Att Twitter däremot uppmärksammas mycket är ju inte samma sak som att det hyllas felaktigt. Personligen tycker jag Twitter är värt att uppmärksamma – inte hypa utan uppmärksamma. Men det är en annan diskussion.
Den andra delen av ditt blogginlägg, som du försvarar, om att många företag använder sig av mikrobloggar utan att veta hur det ska leda till ökad affärsnytta stämmer visserligen. Men jag håller ändå inte med dig. Att arbeta med sociala medier nu är at sikta in sig på ett rörligt mål. Det är de som kavlar upp ärmarna och gör något nu som får ett försprång, inte de som väntar på att några konsulter ska ha analyserat sönder fenomenet i ändlösa workshopar åt dem.
(Du är välkommen att svara nu att bra planerad kommunikation är bättre än dåligt planerad kommunikation. Jag vet inte riktigt vad jag i sådana fall ska svara på det. 😉
-
Tror att det är två saker som ställer till det i vår konversation. 1. Ordet hype. Den tänker jag låta vara där den är. Valde medvetet att inte exemplifiera för mycket i posten då jag inte vill att folk skall avskräckas för mycket, utan snarare ta till sig och utveckla sin eventuella närvaro till något riktigt bra, istället för platt fall 2. Bara för att man tänker till betyder inte att man sitter på kommaren och inte gör något alls. Innovation och initiativ kan mycket väl ske utan att det tar tid och man hamnar efter, det är det som får företag att lyckas. På detaljnivå kan detta vara att sätta fart på Twitter eller liknande. Det jag efterlyser är man skall använda rätt kanal för rätt budskap med rätt mål. Detta kan innebära att man kastar sig i vattnet och får ett försprång, man kanske inte har våtdräkt på sig, men i alla fall badbrallor.
-
Vi är säkert hyfsat överens. Särskilt om badbrallorna!
Som konsult som ger råd till företag om hur de bör engagera sig i sociala medier vore det såklart dödsdömt att locka företag att göra något utan ett mål som går att uppnå. Då blir ju kunden aldrig nöjd. Däremot möter jag ibland organisationer som har svårt att göra något utan att sätta upp skyhöga mål och utreda ihjäl frågan. Det leder ju bara till att ingenting blir gjort medan den som vågar får ett försprång.
Hype-argumentet är fortfarande fel dock. Nu med Google Buzz kan vi förhoppningsvis räkna med ännu bättre tjänster och framförallt ännu bättre integration och öppna standarder. Det intressanta är då inte hur många svenskar som är på Twitter, utan fenomenet och möjligheterna.