Bilden som SvD-s politikreporter Tobias Brandel målar upp i dagens tidning är helt felaktig. Att hävda att Sverigedemokraterna dominerar i sociala medier är ungefär lika sant som att säga att mail framförallt används av dem som vill köpa Viagra. ”Sitter du där och mailar? Har du impotensproblem?”

Vissa fakta som presenteras i artikeln stämmer. Men den huvudsakliga slutsatsen är faktiskt helt uppåt väggarna. Det är fel att bedöma Sverigedemokraternas prestation i sociala medier enbart utifrån deras egna kriterier på det här sättet. Då bryr man sig ju inte om vad sociala medier används till, att bygga relationer, övertyga och föra en politisk diskussion.

Låt oss exempelvis se hur Sverigedemokraternas länkar ser ut i en mätning baserad på Twinglydata som vi genomfört åt bloggnätverket Netroots (klicka för att se en större bild):

Så här ser SD-bloggarna ut på riktigt. Kartan visar ett mått på synlighet bland bloggar, hur de uppmärksammas av övriga bloggar, ett mått som liknar både Googles page-rank och den citations-analys som man använder för att titta på genomslag av vetenskapliga publikationer. Kartan visar tjocka streck mellan SD-bloggarna, vilket visar att de får extremt många länkar från sin egen lilla krets. Men den visar också att SD-bloggarna inte får länkar från särskilt många bloggar, eftersom ”bubblorna” i kartan är mycket små. Det här mekaniska länkandet mellan några få bloggar kan göra statistiken skev om man inte väger in varifrån länkarna kommer, såsom såväl Knuff som Twingly, Politometern och Google gör på lite olika sätt. Såsom SD länkar här är snudd på att betrakta som spam.

Jag tror det är viktigt att de journalister som nu försöker beskriva partiernas ansträngningar i sociala medier inför valrörelsen dels lär sig att analysera de olika mått på synlighet som finns men framförallt även tittar på innehållet. På samma sätt som Viagra-mail faktiskt är ganska oviktiga jämfört med resten av e-posten i min inbox, så är inte mekaniskt länkande mellan några få bloggar särskilt intressant. Det är helt enkelt inte det som sociala medier handlar om. Det är inte så man övertygar och driver en politisk diskussion. Det är helt enkelt bara en fråga om att SD lyckats lura en reporter.

—

Andra som skrivit intressant om SvD-artikeln:

Brit Stakston, som är en av personerna bakom boken Politik 2.0, skriver att Sverigedemokraterna beter sig på ett sätt som skulle kritiseras starkt om något annat parti gjorde likadant.

Martina Lind, som står bakom Politometern skriver att SvD har ingen koll.

Johan Ulvenlöv på Netroots.

Calle Fridén, som pekar på att SD:s medlemssiffror i sin Facebook-grupp verkar manipulerade.