Blogg

Äventyr i blogg-PR #2 – Inget meddelarskydd i bloggvärlden

”Största problemet, tycker jag mig se, är att ingen vågar kommunicera direkt med bloggosfären vid lanseringar o dyl”, skrev Anton Johansson i en kommentar till mitt inlägg om bevakning av bloggar. Och vad är företagen rädda för? Egentligen? Vad gör att de som är vana vid att kommunicera med traditionella medier börjar skruva på sig så snart ordet bloggar nämns? En del av svaret handlar om meddelarskyddet. Eller snarare bristen på meddelarskydd.

Vad meddelarskydd är beskrivs kort och koncist på åklagarmyndighetens webbplats:

”Meddelarskydd

Detsamma som anonymitetsskydd, dvs. ett skydd enligt Tryckfrihetsförordningen för personer som lämnar uppgifter för publicering i tidningar och författare till tryckta skrifter. Varken enskilda personer eller (i regel) myndigheter får forska efter personens namn. Det är straffbart att lämna ut namnet, om personen vill eller kan antas vilja vara anonym.”

För journalister är meddelarskyddet heligt. Inte för bloggare. En journalist som avslöjar en källa får med stor sannolikhet sparken. Det finns flera exempel på hur bloggare inte använder sig av meddelarskydd. Som när Isobel Hadley-Kamptz avslöjade att en PR-konsult tipsat henne om en film på Youtube som sammanfattade Mona Sahlins snedsteg. Isobel Hadley-Kamptz uppfattade det hela som ett fult motspinn och valde att skriva om tipset i sin blogg. Nu avslöjade inte Isobel Hadley-Kamptz vem PR-konsulten var. Men hennes avslöjande ledde snabbt till att andra bloggare hakade på och snart var konsultens namn ute också.

Det är lite ironiskt att Isobel Hadley-Kamptz är journalist på Expressen också. Expressen hade knappast låtit publicera något som riskerar att uppfattas som att man hänger ut någon på det sättet. PM Nilsson hade i bästa fall bara tagit Isobel Hadley-Kamptz i örat om hon föreslog att man skulle hänga ut en tipsare. Inte bara är det ett brott mot Tryckfrihetsförordningen; för en tidning är det också avgörande att eventuella tipsare inte blir avskräckta. Det ligger liksom i tidningens affärsidé att folk vågar höra av sig, även sliskiga PR-konsulter med blanka kostymer, back-slick och ett överlägset fångrin ska känna sig säkra.

Ett annat exempel på en liknande händelse är när bloggarna Syrran och Matälskaren skriver om en PR-konsult på Hill & Knowlton som mailat dem i samband med att bananföretaget Chiquita avskedat två arbetare som påpekat missförhållanden.

Gör de här bloggarna fel? Gör de något olagligt? Omfattas även PR-konsulter av tidningarnas meddelarskydd? Svaren på de frågorna är njä, nej och ja.

Bloggarna kan göra som de vill. De har varken en moralisk eller juridisk skyldighet att iaktta meddelarskyddet. De skriver ju för sin egen skull. Däremot kanske de avskräcker andra från att tipsa dem om något intressant om de gör på det här sättet. Där en tidning tänker ”anonymitetsskydd” tänker en bloggare ”öppenhet” och publicerar ett mail som vilken kommentar som helst. Och den här öppenheten som bloggare står för är ju också en av de mest positiva sakerna med bloggar. Men kanske borde de bloggare som uppmuntrar till tips påpeka om de iaktar meddelarskydd eller inte.

Däremot omfattas inte bloggare av samma regler som tidningar ännu; även om JK har föreslagit en samordning av reglerna för tryckta medier och andra.

—

Det finns också ett gränsdragningsproblem när det gäller meddelarskyddet och bloggar. Både Magnus Ljungkvist och Jonas Morian har stoppat anonyma kommentarer (läs varför här och här) i sina bloggar. Samtidigt publicerar Magnus Ljungkvist grävande reportage i sin blogg och Jonas Morian har intervjuat politiska profiler i TV för publicering på Youtube. Innebär det att de arbetar som journalister och iakttar meddelarskyddet eller innebär de att de iakttar bloggvärldens öppenhetsprincip? En annan blogg som hamnar i gränslandet är Niklas Svenssons Politikerbloggen Politikerbloggen, däremot, anger på sin webbplats att meddelarskyddet gäller.

—

Sammanfattningsvis kan man säga att skillnaden i hur tryckta medier och bloggar behandlar meddelarskyddet är ett exempel på varför många företag är rädda för att kommunicera med bloggare. Inte för att deras största önskan är att skicka en massa spam till bloggare i skydd av meddelarskyddet, utan för att de helt enkelt inte känner igen sig i hur bloggare tänker.

Men två bra saker krockar- meddelarskyddet och öppenheten.

Mashup?

Basecamp verkar lite småtrist. Så varför inte en mashup av en wiki, en mikroblogg och ett projektsystem? Vi får väl se hur det blir.

JKL gör PR för… Göran Persson!

”Nu är du cynisk igen, Matti”, säger min kollega.

”Men har JKL fått ett PR-problem med Göran Persson? Jag ser framför mig hur de slitit sitt hår på ett sån’t där möte som stora företag har. ’Det som skulle blivit så bra’, gnäller dom.”

”Sedan tar de till sitt allra tyngsta artilleri: jobba gratis med handikappade. ’Låt han jobba gratis med handikappade’, säger de till varandra och nickar.”

”Nu är du cynisk igen, Matti”, säger min kollega.

Läs mer på Resumé här.

Äventyr i blogg-PR #1

Åter en flashback från 1998. Strax efter att Drudge Report avslöjat vad som försiggick mellan Bill Clinton och Monica Lewinsky lanserade vi den första stapplande versionen av omvärldsbevakningstjänsten Agent25. Svenska företag var oroliga. Jag talade på ett seminarium för PR-konsulter. Titeln på hela seminariedagen var typ: ”Hjälp vad skrivs om våra kunder på Internet!” Företagen satt i bänkraderna och tänkte ”Låt oss bevaka Internet.” Och jag sålde Agent25-abonnemang. Men det visade sig ganska snart att bevakning för att agera snabbt vid kriser inte var den enda nyckeln till kommunikativ framgång på Internet.

På samma sätt finns det idag en missriktad oro över vad som skrivs på bloggar och andra sociala medier. Vi på Greenhill anser i alla fall att det är ganska meningslöst att ha som enda strategi att ligga på lur och bevaka bloggvärlden i väntan på att någon ska skriva något elakt. För att då göra… ja vadå? Nej, om man vill ha bra relationer i bloggvärlden är det bra att skaffa dem innan ett problem uppstår. Då har man möjligheten att få komma till tals med sin version.

Däremot kan man naturligtvis arbeta professionellt med bloggar som kommunikatör. Vi analyserar bloggar med hjälp av Twingly, ofta för att hitta vilka bloggar som är intressanta och viktiga inom ett visst område, men ibland för att mäta nyckelord eller varumärken. Vi hjälper också kunder att kommunicera med bloggar. Och nu kommer ett gratis PR-tips: Bästa sättet är att starta en egen blogg. Att i ärlighetens namn skriva vad man vill ha sagt och dela med sig av information. Och utnyttja alla de tekniska knep som alla andra bloggare utnyttjar.

Det är klart att det kan vara värt att bevaka bloggar. Om någon skriver om Greenhill Relations är det så klart kul att få reda på det. Och kanske kommentera vad som skrivs. Men att som kommunikationsstrategi i bloggvärlden enbart bevaka nyckelord kommer att göra begränsad nytta.

Det är inte lätt att vara stor, gammal och dålig

Häromveckan lyckades biojätten SF stoppa webbplatsen Biotider från att indexera bioprogrammet på SF:s egen webbsida. Jag vet inte om Mäklarsamfundet kände sig uppmuntrade av det. Men nu försöker de i alla fall göra samma sak med bostadssiten Booli. Booli fungerar som en sökmotor för bostäder, ungefär som Hemnet.

Så här säger Lars Kilander, VD på Mäklarsamfundet till Metro:

Är inte konkurrens bra för konsumenten?
– Det spelar inte så stor roll. Det är bäst om allting finns på ett och samma ställe.

Tidigare stämde också Blocket webbplatsen Allaannonser.se på ungefär liknande grunder. Och när vi startade omvärldsbevakningstjänsten Agent25 inträffade även då något liknande.

Agent25 är en omvärldsbevakningstjänst för nyheter. Så i stället för att indexera bostäder, som Booli, bioprogram, som Biotider eller hela Internet, som Google, så gör Agent25 nyheter sökbara. När vi lanserade Agent25 var det i alla fall en hel del tidningar som hörde av sig till mig. Ungefär så här gick diskussionen:

Tidningen: Tar ni vårat innehåll?

Jag: Vi spindlar ert innehåll och stoppar det i vår sökmotor.

Tidningen: Sprider ni vårat innehåll till andra?

Jag: Njäe, vi ger dem bara rubriken, några rader av texten och en länk till er artikel.

Tidningen: Jaha, bra. Lycka till!

Mellan åren 1998 och 2007 var det bara två svenska källor som inte ville vara med. Eskilstuna-Kuriren, anammade någon sorts bruksmentalit och tyckte att det var moraliskt fel att Agent25 tjänade pengar. Och TT, som förlorade kunder till Agent25. Alla andra medier, utan undantag, förstod att det var bra att Agent25 länkade till dem. (Här bortser vi från Norge, Danmark och Tyskland, som är värt en historia i sig.)

Åter till konflikten mellan Booli och Mäklarsamfundet. Det är självklart att Mäklarsamfundets söktjänst känner sig hotad av Booli. Det är ju en mycket bättre tjänst! Testa själva.

Trots att det till och med för många blivit en livsstil att söka bostäder på Internet så har ju Hemnet knappast förbättrats något sedan tekniken hackades ihop ute i Estline-Terminalen i Frihamnen på 1990-talet. Därför förstår man om Hemnet lite yrvaket försöker ruska av sig den piggare Booli och återgå till sakernas ordning. Och, precis som SF, TT och Blocket gjort före dem, gnälla till varandra i fikarummet: ”Det är inte lätt att vara stor, gammal och dålig.”

Uppdatering: På grund av uppmärksamheten som Mäklarsamfundet gett Booli genom att uppmana till bojkott, så har Booli fått så många nya besökare så att de varnar för driftstörningar på sin site.

Sesam gör en Google News

Schibsteds söktjänst Sesam.se smyglanserar sin Google News-liknande förstasida som automatiskt presenterar dagens stora nyheter, skriver Internet world. Liksom lilla svenska frifräsarna Frisim grupperar de artiklar inom ett visst område för att lyfta upp när många nyhetskällor skriver om samma sak.

Ett mycket bättre exempel på detta är omvärldsbevakningstjänsten Silobreaker.com. Skillnaden mellan Sesam och Silobreaker är att Sesam enbart publicerar det som många skriver är stort. Men på Silobreaker kan du själv gå in och definiera vad du är intresserad av och få en total överblick över ett område på fem minuter. Sök exempelvis på efter Google i Silobreaker så får du genast presenterat vilka nyckelpersoner, industrier, nyheter och trender som är förknippade med företaget.

Bloggande CNN-producent får sparken

Medier och bloggar har ett på/av-förhållande. Jag kommer att tänka på Elizabeth Taylor och Richard Burton.  Eller Peter Dalle och Lena Endre i filmen Ogifta par. Medierna verkar helt enkelt inte riktigt veta om de gillar bloggar eller inte.

Ett bra exempel på när medier inte gillar bloggar är när CNN-producenten Chez Pazienza, som arbetade på American Morning, fick en hjärntumör för några år sedan började han blogga medan han återhämtade sig efter operationen. För några dagar sedan fick han sparken. CNN har nämligen en regel att man inte får skriva för någon annan.

Här kan man läsa hur det gick till.

Ica låter låtsasperson tala ut om köttfärsskandal

Ilskan över köttfärsfusket som upptäcktes av SVT:s Uppdrag granskning är för stark. Den måste få pysa ut någon stans. Därför låter ICA Aftonbladet intervjua Ica-Stig om köttfärsskandalen.

Vilket genidrag att skicka fram en låtsasfigur att vara talesperson! Vad är nästa grej? Boxer låter ”Robert” tala ut, vid TV-avbrott? Pippi Långstrump arg på Astrid och vill helst stryka ordet ”negerkung” ur boken? Mikael Persbrandt låter Gunvald Larsson skälla ut journalister?

Bloggare utmanar Tasteline

Bloggvärlden har länge drivit på utvecklingen av att utnyttja länkar. Medan traditionella medier fortfarande i stor utsträckning är livrädda för att länka iväg läsare till andra webbplatser, har bloggare förstått byteshandeln: Jag länkar till dig och hoppas du länkar tillbaka. Det här är en av de hemligheter som gör att bloggare får större genomslag än vad deras besöksstatistik visar. Efterhand bildas klasar av bloggare med liknande specialområden, något som tydligt visas av Twinglys bloggkarta.

Vad händer då när bloggare går samman och fortsätter att utnyttja alla verktyg i bloggverktygslådan men bildar en redaktion för att utmana en traditionell aktör? Ett av de senaste exemplen på detta är matsiten Taffel, som lanserades idag. Den består bland annat av bloggaren bakom Sveriges mest länkade matblogg, Lisa Förare Winbladh med Matälskaren och Margit Richert bakom Gittos mat. På det här viset kan ett kooperativ av bloggare  faktiskt utmana traditionella webbplatser, som exempelvis Tasteline.

”Smittsamt inspirerande”, tycker BetaAlfa om Taffel.

Satsningar som den här kommer säkert leda till att fler traditionella medier upptäcker kraften bakom bloggverktyg. Vi får väl se hur exempelvis Expressens nya matsite kommer fungera. Orsaken till att traditionella medier behöver knyta till sig bloggare är i alla fall tydlig.

Mums.

Full fart

Det var ett tag sedan vi uppdaterade här och jag ursäktar mig med att det inte beror på att vi legat på latsidan. Bland annat har vi börjat arbeta för att göra Östersjön renare. Dessutom har vi roligt tillsammans med personerna bakom Sveriges bästa sökmotor.

I bloggvärlden har det hänt en del. Vår kund Primelabs har lanserat den andra versionen av Twingly Report Sweden, vilket, som vanligt, ger intressanta diskussioner i bloggvärlden. Här kan du ladda ned rapporten.

En vecka efter att medieforskaren Kent Asp totalt dömer ut bloggarnas betydelse journalistiskt i Dagens Nyheter så döms två poliser i Egypten för tortyr. Allt sedan någon i klassisk medbogarjournalistisk anda filmat övergreppet med sin mobil och spridit filmen på bloggar.

En trend i medievärlden som inte uppmärksammats tillräckligt är att alla traditionella medier startar communities. Long tail för nyheter? Vår kund Josh dominerar som leverantör av teknikplattformar.

För övrigt rekommenderar jag alla som vill se hur mediebevakning ser ut när den är som bäst att testa Silobreakers nya betaversion. I vanliga fall brukar sådana här satsningar vara coola att dema, men inte hålla måttet som arbetsverktyg. Men här håller det hela vägen. Google News kan gå och lägga sig.

psssst. Vi letar fler medarbetare. Intresserad? Hör av dig till matti.palm@greenhillrelations.se.