Äntligen: Nu inför vi en objektiv skala för mediedrev!
2012-03-29 | By Matti Palm |
“Mediedrev är ingenting en fyraårig förstår, men han ser hur mamma och pappa mår”, sade Sten Tolgfors mitt i sitt långdragna tal när han avgick som försvarsminister. Historien upprepar sig. En politiker hänvisar till hur orimligt privatlivet blir när mediedrevet går.
Den politiska spelplanen delas upp i två sidor, den ena tycker synd om Sten Tolgfors och den andra hävdar att det inte var ett mediedrev. Samtidigt verkar mediestrategin vara den bästa möjliga för regeringen. Vem vill hoppa på ministern efter att han hänvisat till sina barn? Och fortsatta attacker mot regeringen kan ju förhoppningsvis avvärjas genom att hänvisa till att Tolgfors tagit sitt ansvar och avgått.
Hursomhelst. Jag tänker inte skriva om Saudiaffären, Tolgfors avgång eller regeringens mediehantering här. Det har många redan gjort så bra. I stället inför vi på Greenhill en objektiv skala för mediedrev. Som det är nu kan å ena sidan den som är utsatt för motiverad granskning smita undan. Och samtidigt kan naturligtvis medierna skaka av sig klander för sina värsta övertramp genom att hänvisa till att någon använder ordet mediedrev som ett anti spinn-trick.
Hur ska då den objektiva drev-skalan se ut? Problemet är att det ju finns två tydliga variabler att samtidigt ta hänsyn till. Om det är ett drev motsvaras ju både av hur allvarlig händelsen eller den misstänkta händelsen är och hur påträngande mediebevakningen är. Därför kan vi inte kopiera exempelvis richtersklan. Den har bara en dimension, hur stor jordbävningen är.
Den bästa förebilden är Torinoskalan, som astronomer använder för att bedöma hur farliga asteroider och kometer är för jorden. Där försöker man ta hänsyn till både effekten (kommer mänskligheten att dö ut om den träffar?) samt risken för träff.
Som exempel kan man ta asteroiden 2007 VK184. Den är 130 meter bred, vilket gör att den kommer att orsaka “regionala skador av historiska mått” om den kraschar den 3 juni år 2048. Det låter ju inte så kul. Men asteroiden klassas bara som en etta på skalan från 0 till 10, eftersom risken för kollision bara är 0,033 procent.
På Torinoskalan ritas kollisionsrisken på x-axeln och asteroidens storlek på y-axeln. På samma sätt kan vi sätta mediernas agerande på x-axeln och nyhetsvärdet, eller snarare bristen på nyhetsvärde på y-axeln.
Låt oss alltså bestämma att lägsta värdet på x-axeln är ett enkelt telefonsamtal under kontorstid från journalisten till, exempelvis Sten Tolgfors, för att fråga hur det nu var med vapenfabriker i diktaturer. Längst ut på skalan ligger väl de olagligheter som brittiska tidningar använt sig av, exempelvis olaglig avlyssning av personer.
På y-axeln anger vi hur bristen på nyhtsvärde påverkar hur stort mediedrevet är. Minst nyhetsvärde ökar alltså graden av drev. Högst nyhetsvärde motiverar däremot journalisternas agerande.
Låt oss testa att plotta in några händelser som har anklagats för att vara drev.
1. Håkan Juholts avgång. Juholt var misstänkt för ett regelbrott genom att felaktigt ha fått bostadsersättning. Journalisterna väntade utanför hans arbetsplats. Enligt mediedrevskalan har han alltså som mest fått utstå ett en-gradigt mediedrev.
2. Laila Freivalls avgång som justitieminister, sedan hon köpt sin hyresrätt trots socialdemokraternas motstånd mot utförsäljningar, graderar vi också som en etta på skalan. Hon anklagades för bristande etik och utsattes för att journalister väntade utanför hennes bostad.
3. Var på skalan hamnade då mediernas bevakning av hur Sten Tolgfors hanterade affären med vapenfabriken i Saudiarabien? Låt oss säga att journalister har väntat utanför hans arbetsplats eller ett möte som han varit på samt sökt honom på telefon i hemmet utanför arbetstid. Nyhetsvärdet är en misstanke om regelbrott och eventuellt brott på en myndighet som han är ansvarig för. Så det hamnar glasklart utanför att kallas ett drev.
Var är det då OK att medierna befinner sig på skalan? Ska vi ha en nolltollerans? Eller kanske är det OK att de går in i den gröna 1-zonen eller högre? När brittiska tidningar misstänks för inbrott och avlyssning av bland annat Hugh Grant för att få tag på skvaller är det en glasklar tia. Inte helt OK, tycker vi på Greenhill.
