Image Image Image Image Image Image Image Image Image

facebook

Therese Kjellsson

By

2015-12-11

Organisk vs betald räckvidd

2015-12-11 | By |

 

Förlåt ni som har väntat. Nu finns äntligen ett nytt avsnitt uppe av PR-häxan. I det 24:e avsnittet pratar vi om organisk vs betald räckvidd. Sedan annonser introducerades har det blivit allt viktigare att förstå hur Facebooks annonseringsverktyg fungerar för att maximera sin räckvidd. Går det att ha en social strategi på Facebook och Instagram utan en mediebudget?

Vi bjöd in digitala strategen Damon Razzazi för att diskutera fördelar/nackdelar med organisk och betald räckvidd.

Lyssna på avsnitt #24 nu!

Therese Kjellsson

By

2015-09-14

Hur arbetar kommunikatörer bäst med influencers i sociala medier?

2015-09-14 | By |

Facebook har en enorm räckvidd, de vet väldigt mycket om din målgrupp och är på väg att bli nutidens största nyhetskälla. Flera opinionsbildare eller ”influencers” har alltmer börjat koncentrera sin närvaro till Facebook, eftersom det finns stora möjligheter att nå ut till en större publik. En del företag har börjat uppmärksamma den här typen av influencers, bland annat Norrlands Guld i #shitvakall och vår kund Swebus tillsammans med Jonas Fagerström. Men vilket ansvar har du som kommunikatör när det kommer till samarbeten med influencers?

Aftonbladets Ehsan Fadaker, gick nyligen ut i Resumé och berättade att han slutat använda Twitter och menar att debatten finns på Facebook. Det har pratats om en Facebook-död, men jag håller med Ehsan om att Facebook är ett utmärkt forum för debatt. En miljard använder idag sajten och den växer varje dag. Hur för vi kommunikationen bäst, vilka forum passar just nu och för vem? Det är såklart en individuell bedömning för varje enskilt varumärke och bör anpassas därefter. Influencers som i huvudsak har sin närvaro på Facebook är en ny trend som växer sig allt större.

När kommunikatörer jobbar med influencers följer även ett ansvar som ibland kan vara lite luddigt. Sveriges Annonsörer har nyligen gått ut med nya riktlinjer för dig som jobbar med bloggare eller influencers i sociala medier. Det är troligtvis till följd av att bloggerskan Misslisibell fälldes av RO för smygreklam som bland annat Expressen skrev om i augusti. Det ska vara tydligt vilket material som är reklam eller sponsrade samarbeten. Därför har jag satt ihop en lista på hur man bäst samarbetar med influencers i sociala medier.

1. Välj rätt målgrupp! Först ska du ställa dig frågan om vilken målgrupp du vill nå och varför. Följer de bloggar, vloggar, eller någon opinionsbildare på Instagram eller Facebook? Eller når du din målgrupp via varumärkets egna sociala kanaler?

2. Gör en bra research för att se om personen passar för uppdraget. Hitta rätt ambassadör genom att analysera mål och syfte och se om de passar in på saker som är relevanta för din målgrupp. Störst är inte alltid bäst, men bra räckvidd i just din målgrupp och hög engagemangsnivå är viktigt. De mest relevanta är kanske inte de som har mest läsare, tittare eller följare – gå på magkänsla eller ännu bättre: data.

3. Det är svårt att styra vad en influencer gör eller skriver. För att kunna bygga långsiktiga relationer är det viktigt att du redan från början är tydlig med syftet för att skapa förtroende.

4. För att lyckas med samarbetet bör du i förväg skrivit bra copy och tagit fram bildmaterial eller skisser/manus till kampanjen. Men viktigast av allt är att influencern själv får vara delaktig i sitt arbete för att din kampanj ska få ett högt förtroendevärde. Det är de som känner sina följare bäst och är ofta proffs på sociala medier själva.

5. Det är bra med samarbeten. Men det är ditt ansvar som kommunikatör att annonsmärka inlägget om det rör sig om ett betalt samarbete. Det räcker att skriva “i samarbete med” eller att det tydligt framgår att inlägget är ett samarbete, enligt Sveriges Annonsörer.

På Facebook måste du engagera din målgrupp och skaffa en kvalitativ publik. Fyller du din sida med bra innehåll tillsammans med influencers har du kommit en bra bit på vägen.

Matti Palm

By

2013-01-23

Vill EU reglera filterbubblorna Facebook och Google?

2013-01-23 | By |

EU:s rapport om journalistiken i EU har blivit mest uppmärksammad för att Lettlands förre president Vaira Vike-Freiberga påstod att tränade apor förmodligen kan göra samma jobb som journalister, när hon presenterade den.

Men det finns även annat intressant från EU:s så kallade ”Media Task Force”. Vissa delar av rapporten känns visserligen som ett hopkok av plattityder och antaganden. Ett exempel: Det finns faktiskt en hel del forskning om huruvida digitaliseringen leder till ett mer homogent rapporterande. (Och sanningen är att ja, det har det hittills gjort, om man bara räknar med traditionella medier, men knappast om man tar med sociala medier.) Ändå säger rapporten att detta kan bli en effekt av en mediekris. I framtiden alltså.

En av de intressantare delarna av rapporten är diskussionen om sociala nätverk och sökmotorer skapar en filterbubbla, som leder till att EU-medborgarna i praktiken utsätts för någon sorts censur. Det här är såklart en diskussion som pågått så länge sökmotorer funnits. Jag brukar jämföra det med att man ibland läser en tidningsartikel som man inte egentligen ville läsa bara för att det är för trångt på frukostbordet för att man ska kunna bläddra. Och den artikeln visar sig vara intressant. Nya intryck är helt enkelt bra ibland. I andra ändan är att söka efter något man redan visste att man var intresserad av. Det perfekta sökresultatet är identiskt med sökfrågan, liksom.

Nu fungerar inte sociala nätverk och sökmotorer på det här sättet i praktiken. Mina vänner på Facebook och kanske framförallt Twitter hjälper mig att hitta intressant innehåll som jag inte hade en aning om att jag var intresserad av. Och ofta klickar man på den där Google-länken på grund av nyfikenhet och inte för att den redan bekräftar min inskränkta världsbild.

EU:s ”Media Task Force” är i alla fall orolig för min skull. Tänker EU göra något åt det? Det framgår inte av rapporten. Men man konstaterar att EU är den enda organisation som har möjlighet att göra något:

For these actors [= Facebook och Google], only the EU has the effective capacity to regulate them, given its role in competition policy and the transnational character of these actors.

 

Läs om rapporten i Resumé.

Aftonbladet

Wall Street Journal

Rapporten

 

Matti Palm

By

2012-11-01

Facebook lurade mig att klicka på…

2012-11-01 | By |

Strategin att skruva ned synligheten för Facebook-sidor i användarnas flöde och kombinera det med att sälja sponsrade inlägg är så irriterande att jag hoppas att Zuckerbergs skapelse får sig en törn. Inte för att det skulle vara omoraliskt (vilket det är) eller för att det kan tvinga ideella organisationer att betala mer än de planerat när de bestämde sig för att välja Facebook som primär kommunikationskanal. Nej, jag hoppas att Facebook får sig en näsbränna när de nu har försämrat upplevelsen för användarna.

När jag kom till jobbet i morse och öppnade Facebook (erkänn att du gör det ibland också) såg jag det här:

 

Facebook-flöde

 

Det såg ut som att mina två Facebook-vänner Joakim Jardenberg och Tobias Rydergren gillar en Samsung-TV som Telia säljer.

Det som hände sedan är lite pinsamt.

Jag hade inte druckit min första mugg kaffe. Jag läste inte det finstilta bredvid bilden. Tobias var, tills nyligen, chefredaktör på Testfakta och Joakim Jardenbergs TV borde ju vara något i hästväg. Nåväl. Jag klickade på bilden. Naturligtvis kom jag till ett helt menlöst erbjudande från Telia om att köpa en TV på avbetalning. TV:n var inte spännande. Det trådlösa bredbandet som man fick med på köpet har teleoperatörerna försökt slänga efter en de senaste tre åren. Kort sagt, erbjudandet skilde sig inte från de vanliga annonserna, förutom att jag råkade klicka på det.

Den finstilta texten borde naturligtvis ha varnat mig, eftersom inlägget var märkt som sponsrat och Joakim Jardenberg och Tobias Rydergren inte alls gillade den TV:n utan bara var två av de 25 000 personer som gillar Telias Facebook-sida.

Jag är inte ensam om att klicka oftare på sponsrade inlägg i flödet än på annonser. Här finns det ett exempel på att folk klickar 14 gånger så ofta på sponsrade inlägg som på annonser om ett motsvarande inlägg. Någon som tror att det beror på ett medvetet val från användarna? Eller är det någon annan än jag som känner sig lurad?

Vad är det som har hänt? Jo, sedan i våras erbjuds alla som har Facebooksidor att sponsra inlägg. Sedan någon månad tillbaka har det också kommit rapporter om att synligheten som inlägg på Facebook-sidor har i användarnas flöde har minskat.

Ryan Holiday (författare till den roliga boken ”Trust me I’m lying” om hur man lurar bloggare) beskriver det hela ganska slagkraftigt såhär:

”It reminds me of that episode of The Sarah Silverman Program where she discovers that the same manufacturer makes her potato chips, toilet paper and diarrhea medicine. Her conspiracy was more visceral, but it’s the same con that social media has discovered: cause a problem, then market the solution.”

Jag är inte moraliskt indignerad över att Facebook vill tjäna pengar. Dessutom tycker jag att det är helt OK att Telia marknadsför sina grejer på Facebook. Men jag ser några problem med den här förändringen:

  1. Det värsta är att Facebook-flödet kommer att bli mindre relevant. Inlägg som engagerar folk lämnar plats för inlägg som företag har betalat för. Företag behöver inte längre vara angelägna. Här talar jag nog lite i egen sak. Men Facebooksidorna riskerar att tas över av dem som köper läsare till kilopris, i stället för att hanteras av oss som arbetar med relationer och verkligt engagemang.
  2. Facebook förlorar i trovärdighet. Visst, Facebook har överlevt många förtroendekriser förut. Men här handlar det om förtroendet från kunderna, det vill säga företagen som betalar för att vi alla ska kunna använda Facebook. Efter att ha lockats att satsa pengar och engagemang genom att flytta stora delar av sina kundrelationer, marknadsföring och exempelvis kundtjänst, till Facebook med löftet om att det är gratis så ändras plötsligt reglerna på ett sätt som nog får företag att haja till. Än så länge ser nog de flesta en ökande trafik från Facebook och tjänar mer på att öka satsningarna än att hitta andra kanaler. Men samtidigt är det en risk som blivit synlig. Blir företagen gisslan hos Facebook? Richard Metzger beskriver det bra i blogginlägget: ”Facebook: I want my friends back”.
  3. Facebook tänker kortsiktigt. De pengar Facebook tjänar på förändringen idag kommer företaget förlora i morgon. Färre kommer att engagera sig i sin feed när innehållet urvattnas. Lurendrejeri (att folk klickar på en annons som de tror är ett riktigt inlägg) fungerar inte i längden.
  4. Användarna blir bärare av kommersiella budskap som de kanske inte är bekväma med. Hur känns det Joakim och Tobias? Och för ett seriöst varumärke som Telia kanske det känns lite riskabelt att lura mig att Joakim Jardenberg och Tobias Rydergren rekommenderar den här TV:n.

Sociala medier borde vara en möjlighet för företag att bete sig som folk. Förändringen av Facebook är ett steg i fel riktning.

Angående rubriken ”Facebook lurade mig att klicka på…” Jag erkänner. Egentligen borde den nog varit ”Förändringen av Facebook ett steg i fel riktning” eller något sådant. Men hade du klickat då? Svara ärligt!

Uppdatering: Nanok Bie skriver om frågan på svt.se.

Uppdatering 2: Podcasten Maktministeriet, Avsnitt 19, handlar om detta. Om ni inte redan prenumererar, så kan ni lyssna här.

Även Feber och DN skrev i helgen om frågan.

Marit Woody

By

2009-10-23

Realtidswebben – räddningen från målgruppshysterin?

2009-10-23 | By |

target_groups

Igår kväll var vi från Greenhill på After Work med temat sociala medier hos Wyatt Media Group. Där höll jag en kort presentation och här kommer en sammanfattning av den.

Är det så att målgruppsbegreppet drar sin sista suck när realtidswebben och tjänster som Twitter, Facebook lite, Twingly Channels och Google Wave är ett faktum? Kort sagt är ju konsumenterna inte längre måltavlor som i flock tar emot budskap, utan individer som söker upp den information som är relevant. Ändå är målgruppstänket fortfarande kärt för många, och undra på det – vi har ju ringat in folk målgrupper i över ett halvt sekel!

Sedan James Dean var en Ung rebell på 50-talet, och tonåringen fick sitt genombrott, har vi badat i målgruppsbegrepp som Tweenies, Mappies, Lattemammor och Yuppies. Alla kommunikatörer med självaktning skulle uppfinna sin egen målgruppsdefinition. När antalet kanaler var begränsade och redaktörer satt på den stora makten var det en smart tanke att ringa in konsumenter i målgrupper för att träffa rätt i sin marknadsföring.
Men år 2000 lanserades Google AdWords som vände upp och ner på alltihop. Googles annonser blev en genväg förbi målgruppen direkt till individen. De svar en sökning på Google ger utgår nämligen inte från vilken målgrupp jag tillhör utan från det jag letar efter.
Därefter har sociala medier och realtidswebben utvecklats i raketfart. Idag är vi som konsumenter vana att själva söka upp vår information och vi vill prata direkt med företagen som vi är intresserade av. Och vi är otåliga. Vi förväntar oss att få svar i våra egna kanaler där vi befinner oss, inte genom telefonköer eller kundtjänstformulär.
Därför gäller det för företag och organisationer att ta utvecklingen på allvar och värdesätta de individuella kontakterna de nya kommunikationssätten erbjuder. Mitt i denna verklighet är målgruppstänket inte längre relevant. Kunderna väljer vilka kanaler företag ska befinna sig i – inte tvärt om.
Sedan kan det vara så att det inte passar alla företag och varumärken att kommunicera i sociala medier – men för de allra flesta innebär det fantastiska möjligheter att direkt nå sina kunder. Genom att till exempel ta hand om kundtjänstärenden direkt på Twitter, och genom att fånga upp och delta i diskussioner kring sitt varumärke, får man ett försprång och kan reda ut problem och frågeställningar snabbt och effektivt. För att inte tala om vilken kännedom man plötsligt får om de som använder ens produkter, tjänster och varor.
Andra ypperliga exempel på kanaler att kommunicera i är Facebook och Twingly Channels. Jag väljer själv om jag vill bli fan till ett varumärke eller en organisation på Facebook. Och när jag har gjort det valet är det högst troligt att jag också lyssnar mer aktivt på den information jag får.
Twingly Channels å sin sida samlar information från olika kanaler kring ett ämne och låter användarna kommentera och diskutera i realtid. Det fungerar alltså som ett informationsfilter. Gemensamt för dessa och övriga sociala medier är att de skapas och utvecklas av sina användare. Och alla väljer sitt eget innehåll. Så vad ger då egentligen en målgruppsanalys, när individerna är sina egna redaktörer och läsarna själva väljer sitt innehåll?
Matti Palm

By

2009-09-01

Nu spöar Twitter Facebook – i traditionella medier

2009-09-01 | By |

När man berättar för folk att Facebook har över två miljoner svenska medlemmar så brukar de lyfta på ena ögonbrynet.

”… och Twitter då?” frågar de sen.

När man då berättar att det förmodligen bara är 75 000 svenskar som har ett konto på Twitter så lyfter de på andra ögonbrynet.

Hur kommer det sig då att folk har en tendens att underskatta Facebook och överskatta Twitter? Astrid Haug, publicerade tidigare idag ett blogginlägg om hur ett litet urval danska medier omnämner Facebook och Twitter. Hennes slutsats är att traditionella medier nämner sociala medier allt mer. I hennes diagram har Facebook dock mer än tre gånger så många omnämnanden som Twitter under det senaste kvartalet.

Så, hur ser det ut i Sverige?

Jag gjorde ett diagram baserat på Agent25:s svenska källor, undantaget bloggar. Och det var spektakulärt:

Twitter vs Facebook i svenska medier senaste året.

Twitter vs Facebook i svenska medier senaste året.

Att medierna under de senaste 12 månaderna refererar allt mer till Twitter och Facebook är intressant, naturligtvis. Men det som får mig att vakna ur bloggslummern för första gången sedan efter sommaren och äntligen skriva ett inlägg, är siffrorna för augusti. Då är faktiskt Twitter större än Facebook i traditionella medier.

I juni publicerade Cision en intressant undersökning (läs den!) av svenska journalisters förhållande till Twitter. Den undersökningen visar på samma bild, även om den inte jämför olika sociala medier. Men det faktum att 46 procent av de 727 svenska journalisterna som svarat på undersökningen på ett eller annat sätt använder Twitter.

Så här skiljer man de båda tjänsterna åt:

Facebook är naturligtvis fortfarande giganten bland sociala medier. Här kan man göra roliga och smarta kampanjer. (Ingen har väl missat SAS senaste?) Med fan-sidor, tävlingar, spel och annonser är Facebook en utmärkt plattform att komma i kontakt med medlemmar mitt i deras privatliv, utan att det blir påträngande.

Twitter, däremot, är kungen av relationsbyggande verktyg utanför den privata sfären. Det är minglet bland människor lite smartare och coolare än du, precis som alla bra cocktail-partyn. Här kan du frottera dig med astronauter (@CFuglesang), pirater (@brokep), kock-legender (@jamie_oliver), entreprenörer (@eldsjal) och journalister (@matsknutson).

Du behöver inte vara vän med någon för att snacka på ett cocktail-party. Inte på Twitter heller.

Följ mig på Twitter här. Och följ Greenhill Relations här. Och här kan du bli ett fan till Greenhill på vår fan-sida på Facebook.