Image Image Image Image Image Image Image Image Image

Medier

Gabriella Lahti

By

2013-12-06

Att apa sig – PR-häxan #2

2013-12-06 | By |

Lyssna på iTunes och prenumerera

Det är dags för andra avsnittet av PR-häxan! I dag är temat: Att apa sig. Vad  betyder det egentligen, vem är en apa och vad ger det för resultat? Vi tar upp allt från den omtalade krönikan skriven av Ehsan Fadakar, debattredaktör på Aftonbladet, Miley Cyrus och hennes nya stil samt en upseendeväckande PR-kampanj där Fredrik Hjelmqvist svalde en högtalare. Detta, och mycket mer, i dagens avsnitt.

Vi som pratar heter: Matti Palm, Åsa Melin Mandre, Gabriella Lahti, Ulf Lindholm.

Matti Palm

By

2013-04-04

Så skulle Findus ha undvikit hästkrisen

2013-04-04 | By |

Genom långsam kommunikation och hemlighetsmakeri blev Findus ett skolboksexempel på hur man inte ska kommunicera i en kris. Det fanns faktiskt en möjlighet, där i början av februari, att hantera den kris som nu skakar hela färdigmatsbranschen. Såhär två månader efteråt går det att se att Findus, med en annan strategi, hade kunnat visa att företaget står upp för konsumentens värderingar.

Vad kan vi lära oss om hästkrisen 1182 nyhetsartiklar, 568 blogginlägg och tiotusentals tweets och Facebookkommentarer senare? Låt oss se hur inledningen av krisen såg ut:

Måndagen den 4 februari återkallade Findus sin lasagne i enportionsförpackning. Det är oklart hur länge företaget då hade varit medvetet om hästköttet.

Först natten till torsdagen den 7 februari, kl 01.00 gick Findus ut med ett pressmeddelande om att man återkallar lasagne. Men företaget nämner inte att det rör sig om hästkött. Läs pressmeddelandet här.

”Anledningen [till återkallandet] var att Findus leverantör av Lasagne meddelat att innehållet i produkten eventuellt inte överensstämde med innehållsförteckningen.”

Varje journalist med självaktning som läser detta ställer sig naturligtvis nu frågan vilken ingrediens det kan röra sig om.

Torsdag den 7 februari strax efter kl 23.00 publicerade följaktligen Aftonbladet nyheten, sedan brittiska Livsmedelsverket berättat vilken ingrediens det är: ”Findus kan ha sålt hästkött i lasagne”.

Nyheten var en katastrof för hela färdigmatsindustrin. Med ens blev det klart för alla att branschen inte verkar veta vad de stoppar i maten.

Och därmed var Findus tvingade att inta en försvarsposition. Den fortsatta kommunikationen gick ut på undanflykter – ”det är tillverkarens fel” – och försäkranden om att det inte är så farligt att äta hästkött, vilket uppfattas som att Findus inte riktigt tar problemet på allvar. Undanflykter gör att konsumenterna inte litar på att Findus är starka nog för att ta ansvar för vad de säljer. Att inte ta problemet på allvar gör dessutom att konsumenterna undrar om Findus har samma värderingar som en själv.

Den här sortens hemlighetsmakeri är vanligt. Det är precis sådana beslut som ofta kommer ur organisationer i kris. ”Låt oss hoppas att det går över, att ingen märker något eller att åtminstone något annat företag pekas ut först och får lejonparten av kritiken”, tänkte säkert någon hög chef på Findus, samtidigt som folk i företaget med större förståelse för kommunikation slet sitt hår i frustration och såg hur krisen närmade sig med stormsteg.

Så vad kunde Findus ha gjort i stället? I det första pressmeddelandet som svenska Findus publicerade kan vi hitta en ledtråd:

”Leverantören upptäckte avvikelsen efter att Findus, som ett led i sina normala kvalitetsrutiner, efterfrågat verifikationer av råvarornas spårbarhet.”

Aha! Det var alltså på grund av Findus kvalitetskrav som hästskandalen uppdagades. Om Findus så snart de visste att en leverantör inte kunde garantera att det inte fanns hästkött i lasagnen hade gått ut med detta, hade de också kunnat ha en helt annan attityd. Bortförklaringar hade ersatts av rättmätig harm. Exempelvis hade Findus kunnat stoppa samarbetet med leverantören direkt. Gjort en polisanmälan. Kallat till presskonferens där VD:n haft möjlighet att visa sin upprördhet över att någon lurat Findus kunder.

Det är svårt att säkert säga vilken strategi som hade varit den bästa, men allt skulle ha varit långt bättre än att tiga. Det finns nämligen nästan inga gränser för allmänhetens förmåga att förlåta den som är öppen och ärlig.

Hade då Findus klarat sig utan kritik om företaget gjort som jag föreslår? Nej, det hade de inte. Men de hade kunnat ta tillfället i akt att visa att de står upp för sina kunder och inte godtar att man lurar dem. För det värsta var ju inte att en leverantör stoppade hästkött i maten. Det värsta med den här krisen är att konsumenterna nu tror att färdigmatsbranschen inte förmår eller vill göra något åt det. Det hade kunnat undvikas.

Uppdatering. Ikea beter sig precis som Findus. Läs SvD om hur de underlåtet att gå ut med information om griskött i älglasagne.

Clara Froberg

By

2011-11-09

Drevet går – om att hantera medier

2011-11-09 | By |

Igår lyssnade jag på den senaste P3-dokumentären: Tobleroneaffären av Manuel Cubas och Isabell Höjman.Mona Sahlin fick 16 år senare ge sin syn på det händelseförlopp som 1995 fick Sverige vice statsministerlöst och ordet Tobleronepolitik att myntas.Mona Sahlin berättar i en intervju om hennes första konfrontation med den Expressen-journalist som krävde det första utdraget från hennes regeringsbetalda kreditkort. Hon berättar hur hon blev så paff av frågorna han ställde att hon bara började prata, “och när man inte är förberedd blir det lätt att man blandar ihop datum och summor och i efterhand förstod jag ju att jag i och med det gjorde hela saken värre, för när man svarar fel framstår det som att man ljuger”. Jag undrar hur de första rubrikerna hade varit om Mona Sahlin när journalisten ringde hade sagt att hon inte kunde prata exakt just då, kunde hon ringa upp vid ett annat tillfälle? Förhoppningsvis hade hon då ringt en rådgivare och pratat igenom hela situationen först.Det är väldigt bra att vara förberedd när man pratar med en journalist. Och ett av våra första råd vid en medieträning brukar vara just det: när en journalist ringer och vill göra en intervju – fråga vad de vill och be att få ringa upp senare. Förbered dig inför samtalet, bestäm i förväg vad du vill säga och prata igenom det med någon.

En av sakerna vi erbjuder på Greenhill är medieträning. Du behöver inte ha en kris att hantera i medier för att det ska vara nyttigt. Det kan vara bra ändå att veta vad ni vill prata om i det offentliga. Vilka frågor vill ni lyfta fram om er organisation? Vilka vill ni nå? Och hur är det att få en mikrofon i ansiktet, hur reagerar du på det? Under vår medieträning går vi igenom hur medier fungerar och hur journalister jobbar. Vi tränar även på intervjusituationer som vi filmar och sedan tittar vi på det tillsammans. Det brukar vara väldigt uppskattat att ha provat på det hela i en utbildningsmiljö – innan det händer på riktigt. Dessutom ger det ovärderlig kunskap om hur man kan uppfattas av andra. Att svara på ett genomtänkt och bra sätt är inte alltid så lätt som man kan tro.

Läs mer om vår medieträning här.

Matti Palm

By

2010-04-06

Traditionella medier söker traditionella vinklar

2010-04-06 | By |

Blev du också upprörd när du såg Wikileaks publicering av videon där två amerikanska Apache-helikoptrar mejar ner civila i Irak. Eller ryckte du på axlarna? Läs då det här blogginlägget till slut och se om jag kan spå dig rätt.

Det var 2007 som minst tolv personer, varav två Reutersfotografer, dödades och två barn skadades allvarligt i attacken i Bagdad. Hela tiden hördes blodtörstiga kommentarer från de amerikanska soldaterna när de sköt.

Händelsen spreds snabbt och diskuterades livligt på åtskilliga bloggar och på Twitter. När traditionella medier hakade på publiceringen fanns dock en känsla av lite tveksamhet inför vilken vinkel artiklarna skulle ha. Sociala medier kunde på ett friare sätt diskutera nyheten, utan kravet att anlägga en dagsaktuell nyhetsvinkel.

Det här är ganska vanligt och inget konstigt alls. Ambitionen att skriva utifrån en speciell ”vinkel” är ett effektivt sätt för medier att förenkla och förklara för läsarna vad som har hänt. Men ganska ofta begränsar det också nyhetspresentationen, exempelvis som i det här fallet.

Vad är vinkeln?

– Massaker på civila för över två år sedan i Irak.

– Wikileaks publicerar hemlig film från massaker i Irak.

– USA-soldater hånade civila offer när de sköt.

– Pentagon försökte stoppa film som avslöjar massaker på civila.

Ingen av de här nyhetsvinklarna känns helt klockren, som det heter på journalistiska. Det hände för länge sedan. Vad är Wikileaks? Att fokusera på soldaternas språk känns spekulativt. Pentagons hantering av hemliga dokument är inte så intressant. Och dessutom fanns det något vardagligt över själva videon som gör att man ryser när man ser den; är det så här krig ser ut? Men vardagligheten gör att nyhetsvärdet bleknar något. Wikileaks själva gav sig till och med in i diskussionen om vad som borde vara diskussionen: ”The focus on the Iraq massacre response should be the cover-up and the van/missile attack.”

De traditionella mediernas jakt på traditionella nyhetsvinklar har en tendens att i exempelvis det här fallet ställa till med två problem:

– Det blir knastertorrt när artiklarna handlar om det juridiska spelet.

– De traditionella medierna har en tendens att nedvärdera material som på något sätt inte passar i mallen av vad som är en nyhet.

Däremot har det tillkommit en nyhetsvinkel som traditionella medier kan ta till. Det är att nyheten i sig är att något är stort i sociala medier.

Sociala medier kräver däremot inte en enkel nyhetsvinkel. Där räcker det med att titta på videon och kasta sig in i diskussionen. Därför misstänker jag att du som blev upprörd hittade nyheten i sociala medier. Och du som ryckte på axlarna och tänkte att ytterligare civila offer i något hemligstämplat material som myndigheter försöker stoppa, visst är det hemskt, men det är långt bort och länge sedan. Låt mig då gissa att du läste om nyheten i traditionella medier.

Exempel:

DN fokuserar på om videon är autentisk eller inte.

Även Expressen fokuserar på äkthet.

Ett annat fall som tydligt lyfter upp traditionella mediers kamp för att hitta nyhetsvinklar är FRA-lagen. Medierna hade tidigt skrivit om frågan men den var för krånglig, både tekniskt och politiskt för att bli någon stor nyhet. När sedan bloggarna skrev över 7000 blogginlägg om FRA-frågan på en månads tid så hade medierna hittat en nyhetsvinkel som man trodde läsarna var intresserade av: Bloggbävningen.

Matti Palm

By

2009-05-26

Snåljåpar segrar – Norge förbjuder länkar

2009-05-26 | By |

  • Länkar i sökmotorer kan vara förbjudna.
  • Google News är till för privatpersoner.
  • Sökmotorer kan leda till lägre intäkter för medier.

Det är åtminstone tre kokobäng-slutsatser som Oslo tingsrätt drar, enligt den här artikeln i norska Journalisten. [Tänk ut ett frivilligt skämt om vad som händer mig när jag länkar dit.]

En eloge till Meltwater som tog fighten. Även om det inte räckte i tingsrätten.

Det är mörkermännen bakom den så kallade Klareringstjänsten som står bakom stämningen. Det var en av orsakerna till att vi, när vi drev mediebevakningstjänsten Agent25, drog oss tillbaka från Norge. Det sägs att det var långa tröga möten där större företag utnyttjade regleringens möjligheter för att hålla småskuttarna borta från marknaden.

Varför är det här viktigt då?

Vi har tjatat i tidigare blogginlägg. 1. 2. 3. 

Jag vill inte ödsla utrymme på att argumentera för varför det är smart av tidningarna att uppmuntra att de får länkar till sig. Orkar inte riktigt säga att Google inte är det enda lagliga sättet att söka på internet. För i grund och botten handlar det om att de bakåtsträvande giriga räknenissarna sätter yttrandefriheten i andra hand för att, i det här fallet, få dela på 3,75 miljoner norska kronor. Om det fortfarande är 200 tidningar som står bakom Klareringstjänstens verksamhet innebär det att de alltså sålt internets själ för 18750 norska kronor.

Jag nöjer mig, den här gången, med att komma med ett förslag till alla norska tidningar som fortfarande, 20 år senare, inte fattat varför länkar kan vara bra för affärerna och hela den publicistiska idén – bakåtsträvande snåljåpar som inte förstår att utan den infrastruktur som kallas sökmotorer så försvinner innehåll och till och med yttrandefriheten på sikt . Och som alla som tänker efter lite borde förstå bör det råda balans mellan yttrandefrihet och upphovsrätt. Därför tycker jag att ni borde skaffa ett eget internet!

Matti Palm

By

2009-04-20

Ska inte tidningarna betala för Googles kostnader?

2009-04-20 | By |

Medieföretag är beroende av sökmotorer, precis som alla andra som publicerar innehåll på internet och vill hitta läsare. Samtidigt som lågkonjunkturens minskande annonsering gör att många medieföretag går på knäna så fortsätter Google att tjäna pengar.

Det sticker i ögonen på framförallt gamla medieföretag. Så den senaste tiden har just flera medieföretag vänt sin frustration mot sökmotorjätten. AP, TT, The Guardian och i helgen skrev DN:s Peter Wolodarski ett inlägg där han jämför Google med The Pirate Bay:

”Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på någon annans arbete utan att det kostar något. Men modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan.”

Jag förstår inte riktigt hur Peter Wolodarski kan mena att Google ”tjänar pengar på någon annans arbete”. Tänk på Pressbyrån som kan sälja ett exemplar av DN för 15 kronor men säkert inte betalar så mycket för den. Google fyller här en liknande funktion i distributionskedjan på internet.

Sökmotorer är helt enkelt en del av infrastrukturen på internet.

När Peter Wolodarski skriver att ”modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan”, skulle man precis lika gärna kunna vända på det. Ska tidningarna egentligen inte stå för Googles kostnader? De har ju satsat stort på det traditionella distributionsnätet.

Hursomhelst är deltagandet i sökmotorer högst frivilligt. Som Mikael Zackrisson på VA påpekar finns det faktiskt enkla sätt att slippa bli indexerad i Googles sökmotor. Vilket visserligen är korkat, framförallt eftersom man missar en hel del trafik. Men dessutom förlorar man en bra syndabock, såhär i kristider.

Matti Palm

By

2009-02-03

Bloggare och bröst heta rubrikord

2009-02-03 | By |

Händelser som bekräftar ens vilda teorier är värda att uppmärksamma. Och nu har tidningen Resumé en artikel med rubriken: Börsbolag erbjöd bloggare bröstförstoring Att börsbolag och bröstförstoringar är heta rubrikord är självklart. Men som jag skrivit tidigare gillar journalister verkligen bloggare i rubrikerna också. Och i det här fallet blev ju allitterationen så mycket bättre. 

Sen finns det säkert en hel del intressant att säga om innehållet i artikeln också. Men utan att läsa den konstaterar jag att det inte är bra blogg-PR att erbjuda bröstförstoringar mot fördelaktiga blogginlägg.